På väg för att snusa bebis och mumsa tårta

På väg till staden för att fira bästa vännen när hon fyller år. Det är vitt och vackert ute.

Extra insynsskydd av naturlig karaktär.

Det snöar ännu

Ja, det tycks inte vilja sluta och lika glad för det är jag. Det finns nästan inget mysigare än att det snöar, i alla fall när man kan sitta inne med te och kaka och inte vara ute och köra bil. Resultatet blir dock att man kan känna sig en aning insnöad om man betänker på vilken våning vi bor.

                                       

Tur att det bara är en trevlig illusion.

Premiär för gran inomhus hos Linnea och Jonatan

Nu har vi hämtat granen som vi fått låna av Erica, pilarna visa det pynt jag och Jonatan har satt dit, övriga detaljer satt redan på. Ganska skönt att inte behöva lägga ner så mycket tid på det, det kommer bli julgranspyntning så det räcker och blir över så småningom ändå.

Progress eller bara utvecklingspedagogik

Det är nu första gången jag på riktigt verkligen försökt göra en tankekarta. Har aldrig begripigt mig på dem, dels för att jag tänker mig att man behöver veta hur man vill placera informationen men jag vet oftast inte vilken information jag ska få och kan därför inte planera in var det ska stå på papperet. Det brukar mest bli streck mellan allt för de sitter ofta ihop på något sätt, vilket gjort mina tidigare tankekartor otroligt oläsliga.

     Med träning kommer föståelse, kanske färdighet och med slit också förtrogenhet. Tio kapitel kvar att öva på.    

December och nya rekord

Så var det dags igen. December, med glögg, julmust och lussekatter (inget fan av pepparkakor, de är mysiga en stund men sen...) Det blir ett skönt avbrott i studierna samtidigt som man har en gnagande känsla av att tiden inte riktigt kommer räcka till för allt. Mitt i skolstressen börjar julmusiklistan ana nya höjder och med en sann blandning av artister. Även om det är klassikerna som jag helst strävar efter kan det ju dyka upp lite nytt. Jag är inte omöjlig alltid.

Jag kan i alla fall sticka

I söndags gjorde jag och Jonatan ett mindre inbrott (även om vi knackade och väntade på att dörren skulle öppnas) för att överlämna ett par mini-sockar till unge herr Nels.

Ganska söta eller hur :)

Bottennapp

Livet är verkligen som en bergodalbana. Det är snart två veckor sedan mammas och pappas garage brann ner. Det är en konstig känsla att det händer och för ett ögonblick var mina egna bekymmer med studierna verkligen obetydliga. Men det brinner inte längre och livet återgår till det vanliga igen och det driver mig tillbaka till all den stress, press och ångest jag känner inför skolan.
      Imorgon har jag en muntlig redovisning att göra. Den är inte klar, den är inte mer påbörjad nu än den var igår vid lunch.
      Jag vet att det finns en Linnea här någonstans som kan komma fram och bita ihop och i alla fall försöka göra färdigt den muntliga presentationen. Men hon tycks lysa med sin frånvaro. Jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken när jag tittar på uppgiften och anteckningarna och jag rycker på axlarna och suckar. Tittar bort. Försöker pausa systemet som skriker med röda blinkande lampor "du är så misslyckad din satans okunniga barnrumpa". Det i sig gör ont, men jag försöker larma av för hur ska man kunna studera i lugn och ro om det förs oväsen som säger att man inte kan?! 

Jag är i...

CHOCK!!

Ville bara säga det. Ibland måste man rensa systemet när påfrestningen blir för överväldigande. Att skriva några sidor om mitt eget lärande skulle varit lätt som en plätt om det handlat om överlevnadsförmåga, instinkt, samhörighet och annat som kan kopplas till hur vi hanterar chock, direkt rädsla och läkningprocess på en mycket enkel nivå, men icke desto mina egna ord och erfarenheter. Nu var det ju inte det som efterfrågades utan lärprocesser med barn med estetiska uttrycksmedel/verktyg. Det finns säkert något att hämta ur de nya erfarenheterna. Jag har bryskt vaknat ur en dröm och ur den bör man kunna hitta något att använda sig av. Ny erfarenheter gör vi varje dag goda som smärtsamma.

Sömnsnack

Jaha, då har vi varit i Sundsvall över helgen. Vi bokade in oss på min syrrans soffa. Hon jobbar på en restaurang i stan och kommer hem där runt tolvsnåret på kvällen. Jag och Jonatan hade i lördags varit och tittat på de ljustända gravarna i Stöde efter att ha bastat i två timmar. Jag kan säga att jag var trött när jag kom hem. Jag kröp ner i sängen och Sanna kommer hem och börjar prata och jag somnar. Någonstans ifrån kommenterar jag på något Sanna sa om kläder och mode. Jag drömde det, för hon pratade egentligen om något annat. Det Sanna och Jonatan hörde var något som lät som en långklänning, annat konstigt plagg och en 1700-tals kavaj. Jonatan förklarade då i samma veva att jag egentligen bara pratar i sömnen när jag är ensam. För han kan höra mig när jag lagt mig och somnat och han är uppe. Men när han är i närheten så är det tydligen lugnt. Fast jag tror att det är för att han sover, så han märker inte när jag talar.

Om du väljer musikern att dela livet med.

Fundera på om du är den männsika som vill spendera mycket tid med din partner, eller om du är mer rörlig kring vilken tid på dygnt och vilken dag i veckan som du vill/kan umgås med den ditt hjärta klappar för. Kom inte med något snack om att när man är kär så får man det att fungera. Genomsnittlig tid för förälskerlse/kär är drygt två år. Efter det då?
     Du kan vara säker på att du kommer att få jobba med känslor som ensamhet, svartsjuka, irritation, frustration, tomhet osv... Mest av allt kommer du att få ladda upp med tålamod och tillit, men du måste också kunna säga ifrån.
     Någonstans på vägen kommer du att måsta acceptera de val du gjort och slänga alla jobbiga känslor ut genom fönstret och sedan njuta av stunden som du kan ägna åt dig själv eller åt något som behöver just dig. För din musiker kommer att komma hem till dig.
     Tvivlar du saknas tillräckligt med tillit och du får skärpa till dig så du inte fräser som en ilsken katt när musikern kommer hem. Det är inte alltid lätt och du har rätt att bli irriterad, speciellt när du fått en angiven tid och den inte följs. Jag har fått hantera det flera gånger och att höra förlåt fungerar inte alltid heller. Var alltid tydlig. Fortsättning följer... 

Stressad?! nej inte alls...

Ingen säger någonsin att livet är enkelt. Inte säger någon heller att det är särskilt trevligt mellan varven. Men det blir vad man gör det till. Så i en annars ganska mörk och trist tillvaro skapar jag ljus med något trevligt att äta.

Min ömtåliga kropp

Igår gick jag ut på en promenad. Tänkte att jag efter två månader sittandes på rumpan kunde behöva röra på mig. Det var en dum idé. En timmes promenad resulterade ont i båda fötterna, känsla av benhinneinflamation i en ena benet, ont i knäet samt en ömmande känsla i höften. Jag skyllde först på mitt stillasittande och sedan på kylan i luften och sist på mina skor. Så nu stannar jag i soffan med en filt, te och pepparkaksdeg (sockerberoende - nöden saknar lag).
     När jag slutar ha ont ska jag göra ett nytt försök att röra på mig. Men jag tror det kan ta lite tid eftersom vi ska ha drama imorgon och det kommer att kännas i mina ben om de liknar de lektioner vi haft förut.

Näthandel och bekvämlighet

Säkert har någon sett reklamen med mannen som sitter i garderoben och uttrycker en viss skräck för sin sambo som just då skriker och är överlycklig över vad hon hittat något på internet. Han skriker också.
     I det här hushållet kan man säga att det är tvärt om. Här skulle jag sitta i garderoben om jag hade någon som gick att sitta i och åtmindstonde sucka över Jonatans klädhandel över nätet.
     Fast jag kan heller inte gnälla över hans köp eftersom han i och med detta har en jacka som är bättre lämpad för hans tunna skepnad, som är längre och som går att knäppa ordentligt i halsen. Jag låter som min farmor, men jag har kommit på det är skönare än när det inte rinner in en massa kall luft från alla håll. Det märks att det har blivit vinter, fast att det saknas snö, men det börjar bli kallt ute. Stod i morse och funderade på om jag skulle ha vinterjackan, men bestämde att det måste sjunka ner till -15 innan det är värt det. Tänk annars så många jackor jag kommer behöva när det är -30.

Gör det själv!

Idag hyrde jag och Jonatan en gör det själv verkstadshall för att kunna byta däck där det inte var kallt och mörkt. Där fanns en härlig hissanordning som gjorde att vi kunde hissa upp bilden och ha alla däck i luften på samma gång. Jonatan tog ena sidan och jag den andra och så vips hade vi bytt alla fyra. Smärtfritt. Nu blir det sen middag.

Städartag

Emellanåt behövs det verkligen göras, det är inte roligt men ack så skönt det är när man är klar. Har skurat tak i badrummet. Taktvättning är en sådan där syssla som man helst inte vill göra så ofta då det är tungt för ryggen och nacken. Jag tackar min mamma för att jag fått låna en sådan där mopplikande sak som städtanter har som de drar utmed golvet (mamma är inte städtant). En sådan sparar tid och innan du vet ordet av har du gjort väggarna med.
      Nu njuter jag av ett ännu nystädat badrum och sjunker ner i soffan med kurslitteraturen och tar mig en funderare på hur jag ska överleva två år till...

Nyhetens behag

Jag fullkomligt älskar min tekanna. Det innebär att det blivit minst tre koppar färgat vatten med honung (Högänges) i om dagen. För att verkligen få till det bakade jag också både minipajer och falska potatisbakelser. Nummer två är slut och jag står i kvalet i att baka nya men vad är det egentligen för mening om jag bara ska sitta ensam?! Men äsch, te ska jag ha!

Pojken i ettan...

...har fest. Jag flinar gått i soffan när jag genom väggen hör We are the champions i skrålarversion och är glad att jag inte har lagt mig för att sova. Det hade blivit ganska svårt och jag skulle inte flinat åt det som jag gör nu. Det är inte ofta det är någon som väsnas likt det ikväll. På det år vi bott här har det inte hänt så vi hört det.
     Jag och Jonatan är inte bättre vi, jag slår vad om att de hör basen från de filmer som vi valt att titta på. Sedan kan jag bara hoppas att tanten under oss blivit lite döv med åren eller sover hårt.
     Enligt vad det låter som kommer nog festen förflytta sig någon annanstans då det lät som att de håller på att ringa en taxi. Det säger något hur mycket som hörs genom ett brevinkast :P kväll.  

En affärsrunda i Piteå

Idag åkte jag och Jonatan in till Piteå. Jag lämnade tillbaka ett par byxor jag hade köpt som jag inte riktigt kände passade. Sedan gav vi oss in butikerna och letade reda på en del förnödenheter till vintergarderoben. Det blev en ny mysig grön stickad tröja och vantar både till mig och Jonatan, så tittade vi också på en ny jacka till J men rockarna som finns för karlar är inte gjorda för J:s mer beniga form.
     När vi gick gatan fram sa Jonatan nu tar vi vänster, så det gjorde vi och han uttryckte sedan att vi borde ta vänster ytterligare en gång och på vår framfart kom vi till en butik som hade utförsäljning 50 procent på allt. Jag gick därifrån med en efterlängtad tekanna.

Dagens bildlektion

När man läser till förskolelärare på universitet och har bildlektion kan man få nöjet att skapa ateljerer i mindre format och reflektera kring vad miljön spelar för roll, vilka signaler den sänder ut.
     Det är inte något som enbart hör till en förskolas skaparvrå, utan gäller alla platser. Tänk efter själva, vad för intryck får du av att gå in i ditt egna kök? Är det en plats som säger, var här, baka, laga mat eller gå härifrån och usch så jobbigt? Sedan kan du fråga dig, vad vill jag att det ska signalera? Rummen i ditt hem speglas av ditt förhållningssätt till livet och det är genom att synliggöra dem som du också kan förändra en miljö du inte trivs i. Trivs du som det är, så har du iaf tänkt efter, och det mina vänner är vad skolan går ut på. Reflektion.

kärlek?!

I söndags var jag och Jonatan på middag hos Jocke. Hans föräldar hade varit på besök och lämnat en burk med egenodlade tomater. Bland dessa hittade jag en med formen av ett hjärta. Man kan ju undra om de mottagit den kärlek de blivit odlade med eller om det bara råkar vara en speciell sorts tomater. Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker bättre om att tänka att de blivit odlade med kärlek.

 

I Norrfjärden om ni missade att jag for.

När jag i förra veckan åkte ner till Sundsvall regnade det hela vägen till Umeå och jag förundrade mig över hur alla bilar jag hamnade bakom körde där det var som mest med vatten på körbanan. Nackdelen är att man inte ser så värst mycket, och risken för vattenplaning ökar också för dem. Vilket kan få ganska tråkiga konsekvenser för mig också om de tappar greppet om vägbanan. Dessutom är det tyngre för bilen att plöja undan vattnet i sin framfart. Som väl var slutade det regna i Umeå och solen kom fram och sken med värme när bilen i Birsta, Sundsvall, inte ville starta efter ett snabbstopp. Så där blev jag sittande tills pappa slutat jobbet och kunde rädda mig. Han kom, han såg, han löste problemet! Pappa är fantastisk.
     Att jag lyckats ta mig hem på egen hand firades med bastning nere vid sjön tillsammans med Vigges ungdoms/lättvuxengäng och efter några timmar med hög värme och kalla dopp i sjön sov jag som ett barn.
     Nu kommer vi till poängen med den första meningen i inlägget, när jag fem dagar senare åkte hem  med en bil som underkänts vid besiktningen och sedan klarat ombesiktningen blinkade solen mellan molnen tills jag ankom till Umeå, hör och häpna när jag säger att det började regna och det plaskade ihärdigt hela vägen till Norrfjärden. Faktiskt tror att det knappt slutat regna ännu.

Ensamhelg 2

Jonatan har varit i Boden i helgen. Han har traskat runt med en lyra. Jag har haft gott om tid att se efter mig själv. Trots utbudet på de övriga kanalerna i tvn på kvällstid så blev det dokumentärer på 2:an. Först en dokumentär om människorna bakom Elmo och hans vänner efterföljd av ett program om Pink Flojd.
     Sedan hade jag huvudvärk och gick till sängs, men vaknade tidigt på morgonen och passade på att läsa ut en av kursböckerna och tog sedan tag i nästa och läste igenom den, den var ganska kort men var mycket läsvärd om man vill få sig en tankeställare om gamla vanor inom skolvärlden.
     På grund av allt stillasittande fick jag faktiskt lust att städa. Så nu är det lite renare igen, trots att Jonatan kommit hem, men han var snäll och hjälpte mig bära skräp till återvinningen och snart väntar mer tv.

Universitetet idag

Dagens ämne, bild.
Dagens uppgift, var kreativ.
Dagens resultat, kladdigt, färgat och skoj.

En fråga...

Finns det någon barmhärtig själ som vill förklara skillanden  mellan drömmar och fantasi? Jag tror boken glömde förklara det i ett av kapitlen, tror jag.

Tacos, film och äppelkaka

En riktigt mysig kväll blev det när Jonatan frivilligt gick med på att äta tacos. Medan han gjorde olika ärenden bakade jag en liten äppelkaka, som vi senare var för mätta för att orka äta upp. Jonatan hyrde också tre filmer,  vi hann se två, temat var filmer som gått på bio som vi tänkt se men aldrig kommit iväg på.
     Först ut var Niceville som jag efter att ha läst boken ville ge en chans och den var trevlig, filmen var lite snällare än boken, men det passade mig alldeles fint.
     Sedan blev det The Avengers för den har Jonatan velat se länge men det har inte passat och jag tror han är väldigt nöjd med det han såg, han "hyschade" ett par gånger, det brukar vanligen endast tillhöra familjens sätt att få mig att hålla tyst så de kan höra vad folk säger på tv. Speciellt när det är sport det handlar om.
     Men nu är det dags att säga god natt, jag har en härlig bok att samla citat ur senare idag, två från varje kapitel, det blir 16 stycken, kanske inte så tuft, men jag måste ju också kunna motivera varför jag valt just dem. Boken? den beskriver en teori om fantasi! hjälp.

Idétorka

Det här med att sitta vid datorn och hitta på något nytt är inte så enkelt som man kan tänka sig. Jag skulle så gärna vilja ha en kamera som klara av att fånga de motiv jag just nu längtar efter. Jag har idéer, men de lämpar sig inte för de medel jag har. Att kunna ställa in bländare och slutartid skulle göra stor skillnad och att få jobba med olika objetiv skulle säkerligen ge en ny kick inom fotografering. I brist på dessa får man använda de program man har för att skapa de effekter som kameran inte klarar av och det tar tid, men kan vara värt det för den som är tålmodig. För tillfället är jag inte det utan vill ha material som inte kräver en total makeover.
      Så istället kikar jag in på en av mina gamla fotolärares egna hemsida med fantastiska, underhållande och underliga fotografier. Ta en titt på:  http://www.svanthe.se/index/

Ensam

Igår lämnade Jonatan mig för att åka till Sundsvall för att gå på begravning. Det är tomt utan honom. Det finns liksom ingen att tala med. Men samtidigt får man den där härliga frihetskänslan där jag kan göra precis som jag vill.
     Det är tur han kommer hem imorgon. Kvälls.

Åh...

Är det tokigt att redan längta efter nästa sommar? Tiden då allt blir grönt och jorden blir givmild. Då ljuset kramar oss och allt känns möjligt. Stunden för avkoppling och stress, vad är det? Saknar känslan av sommar.

Denna ljuva sommartid...

...är slut.

Det betyder att jag faktiskt kan tänka mig att sitta mer än tio minuter vid datorn. Hemskt dålig uppdatering beror på att jag efter ett års konstant arbete vid datorn med skolarbete hellre går ut och sitter i solen, träffar vänner eller ägnar sig åt någon annan aktivitet som att cykla. Men nu är jag tillbaka för till veckan början skolår två. Min semester är slut, det regnar och nu ska det bli middag.

Mys med farmor

Efter en fika i staden tillsammans med Christian skulle jag åka hem, men tänkte att jag skulle köra förbi farmor och se om hon var hemma då jag inte träffat henne sedan jag och Jonatan åkte på semester för nästan en månad sedan. Farmor var hemma. Jag gick in. Vi bestämde att jag skulle åka och köpa något lätt att laga till middag och det gjorde jag. Vi åt mat. Vi åt efterrätt i form av ananasringar på konserv och färska vindruvor, detta efterföljdes av kaffe, kaka och svensk historia. Det blev sent och jag sov på soffan. Myste långfrukost innan jag åkte till Vigge för att hjälpa mamma och pappa på sommarcaféet som har sin sista helg för sommaren. Ibland är livet trevligt och avspänt.

Ingen har nog missat OS

Jag befinner mig i total leda, tvn maler på om simhopp, bra hopp eller dåligt hopp, svenskan på 11:e plats... Jag tycker nog det både pratas och visas för mycket OS över huvudtaget, Sverige är knappt med och för den lilla gruppen av icke sportintresserade finns ingenstans att vila sina onda öron från jubelskrik och allmänt hemmakaos. Alla som tror att de tycker sport är kul att se glömmer bort allt annat och den där trevliga sommaren med familjen som umgås förvandlas enkom till en avlägsen fantasi, en dröm som inte kommer gå i uppfyllelelse. 

Mångkulturell på morgonkvisten

Igår var det norskt på smörgåsen, indiskt i muggen och engelskt på tv...

En vecka? Kanske två...

Lagom till att vi gick och köpte glass i den varma sköna sommarsolen kunde jag också hämta ut det nya fläktmotståndet som vi beställt till bilen efter att det gick sönder i slutet på förra veckan. För er som inte vet vad ett fläktmotstånd är så kan jag tala om att det är den som reglerar strömmen som ser till att du kan köra fläkten inne i bilen på nivåer som 1,2,3, så när den är trasig kan man antingen vara utan fläkt eller köra full blås. Så nu har jag och Jonatan haft nästan en hel vecka extra semester. Men imorgon början resan hem igen.

Mormor bjuder

Jonatan och jag åker på semester, inte för att vi egentligen vet vad man ska göra på en semesterresa för två i bil i många, många mil. Men till mormor och morfar kom vi innan någon pryl på bilen gick sönder, så nu sitter vi här i väntan på att skrotarna ska öppna på måndag så att vi kan fortsätta åka och faktiskt åka hem, men i väntan bjuder mormor på god mat flera dagar i rad. Vi har använt grillen, vilket för deras grill var andra och tredje gången den blev använd alls och jag tror att det kommer dröja till nästa besök innan det blir grillat igen på den.

Regn...

...deprimerad. Kanske inte i vanlig mening utan kanske mer på grund av tristess och de många nyanserna av grådassighet som famkommer när det vackraste ljuset från solen saknas där ute.
     Jag är fast i funderingar av vad som är bäst, vara ärlig, undanhålla information, undvika situtationen eller ljuga. Vill inte ljuga, kan inte undanhålla information - pratar alldeles för mycket -,  att vara ärlig kommer bara ställa till problem åtminstonde om man ska tro tidigare ärliga uttalanden som slutat med utskällning, eller helt enkelt undvika situtationen - i det här fallet finns inte möjligheten. Hur rivande uppslitande ska en utflykt få vara innan den ens börjat? Det är frågan...

Spidy is back

Var på bio och såg The Amazing Spider-man nu i kväll. Den är bra. Den passar nog de flesta, det är en rulle man kan se flera gånger, ha på i bakgrunden när man städar. Filmen slår helt klart den gamla.
     Jag är ingen serietidningsfantast, men jag kan nog tycka att de är ganska trevliga ändå. Visst det är ondska, blod och tårar, men hoppet gror alltid någonstans och segrar nog tillslut för vem vill egentligen läsa om att världen gick under och så står vi i den...

Ska man tro på spöken nu?!

Bergsbestigning (läs hög kulle), regn och gamla fallfärdiga ruckel stod på schemat igår. Pippi på gamla hus? njae, det är lite kul att hitta gamla hus mitt ute i ingenstans och se hurdana de är i brist på en resa till Grekland eller något annat ställe som också innehåller gamla ruckel som får en att känna gamla vindar vina. Men jag skulle inte vilja vara ute själv en kväll och springa på något likande objekt, bäst att stanna inne, hemma när skymning börjat lägga sig.  

Synd på förfall

Synd att det bara står, det är synd att någon eller några tycker att det är okej att bryta sig in, kasta sönder fönster, porslin och välta sönder möbler. Det förstör så mycket även om det som fanns inte var så mycket att ha.  

Gamla tiders rabatthäfte

Mitt hemma finns i flera upplagor... nästan

Efter att ha tittat i ett fotoalbum från -94 ville jag göra en liten utflykt med bilen till ett ställe som heter Brattås, inget lustigt ställe, utan ganska nedgånget och modstulet, det var i alla fall vad jag kände när jag åkte därifrån, men anledningen till att jag ville åka dit var den gamla skolan som står där då den liknar mammas och pappas hem, mitt barndomshem och det var skrämmande så lika de var även om skillnaderna också var stora, här kommer smakprov på det vi såg där och lite att jämföra med.

1.

Trapphus hemma och trapphus borta

2.

Ovan: borta
Nedan: hemma, fast spegelvänd

Hemma är huset spegelvänt efteråt i photoshop för att kunna visa upp en något likadan sida och jag kan tillägga att andra sidan på översta bilden har tre fönster precis som huset nedan och nedan har bara två fönster på andra sidan och anledningen till att det inte finns en bra bild att visa på samma sida beror på tät buskage på tomten hemma, alltså bilden nedan.

3.

Ovan: borta
Mellan: hemma, mitt i ommålningen
Under: innan ommålning

4.

Ovan: borta (dag)
Nedan: hemma (kväll)

Vem behöver GF?

Jadu vem behöver Gatufesten när man har syskon och en balkong mitt ute i ingemansland med finväder, fika och spel? Inte jag iaf, inte ännu, på fredag ska jag dock titta på Fine n' Dandy med Sanne, Jens och Peter, det blir premiär för jag har inte hört dem förr å något säger mig att jag kanske borde skämmas för det då det ändå är ett band som min bästa vän ingår i.

I garaget

Bilen får en genomgång, nu byter vi hjullager för femte gången, andra gången fram på vänster sida. Sedan försökte pappa också fixa vindrutetorkaren på förarsidan som fått för sig att gå utanför rutan, efter några säkringarna och en del specialfix funkar den för tillfället. Bilen ska också få nya bussningar bak och så måste vi se över motorkudden för den sitter tydligen inte som den ska och när man svänger säger det klonk klonk, vilket tydligen är det motor som gungar i takt med svängarna. Det finns mer att göra på den och det är tur att pappa har semester.

Pappa håller på å ska byta hjullager på passaten.

Sommar

Upptagen det är jag

Jaha, sedan alla skoluppgifter lämnats in för bedömning och lämnat mig utan något att göra då jag till skillnad från andra inte har något sommarjobb att gå till, inte för att jag saknar ett, jag har faktiskt inte tid. Allt jag vill göra och alla ideér som skulle vara så skoj att verkställa tar så mycket tid att jag med jobb inte skulle hinna med och på den begrensade tid jag har hemma så är det bäst att jag passar på medan jag kan och faktiskt är ledig.
     Jag hade tänkt lämna in vikariepapper när skolskräpet var klart, men då beslöt jag mig för att flytta ut ur Sannas vardagsrum (mitt gamla sovrum) och in i det största rummet på gården, vilket innebar totalstädning och så kom Emelie... nu efter lite mer än en vecka har det stora rummet genomgått en förvandling och det gamla skåpet likaså, samtidigt med det har vi firat fördelsedagar och jag har fått göra tre jordgubbstårtor, städat i sommarstugan för att vi ska kunna sova där på midsommar och börjat göra i ordning en liten täppa åt mig där jag kan sätta ut det som jag planterade för två månader sedan si sådär. Det låter kanske inte som så mycket, men saken är den att det tar tid alla saker. Så jag fortsätter rusa på och vara upptagen, men om någon behöver mig kommer jag såklart lika fort som blixten lyser upp himlen, haha.

Kampen har börjat

Sådär ja, nu har jag startat upp kampen mot en den rikliga mängden Kirskål som lever på mammas och pappas tomt. In under vinbärsbuskarna, bland rabarbern och det gamla jordgubbslandet har jag jagat Kirskål och idag hade de inte en chans eftersom jag var riktigt inspirerad, eller ja, jag ville inte fortsätta rengöra penslarna efter målarlägret vi hade för en vecka sedan, då vi målade nästan 140 m2 vägg, det blir aldrig rent någon gång. Men iaf så har jag börjat och det är 1-0 till mig idag.

Livet hurrar vi för!

Det är så underbart allting. Skoluppgifterna glider iväg och lämnas åt sitt eget öde hos examinerande lärare. Jag slipper sitta på stolen mera, med ögonen på skärmen tills de går i kors. Jag kan ge mig ut och hjälpa pappa med vedhögen, ta en promenad ner till stranden och sedan genom skogen, sjungande på min alldeles egna melodi. Nu kan jag få leva igen, nu finns det inget som måste göras som kräver att jag sitter still. Stutsar det är vad jag göra. Det är bra humör det här, fast att det regnar på en lördag, men jag vet att efter regn kommer solsken, iaf om ska tro på den falske spåmannen i en av filmerna om Asterix och Obelix. Av någon anledning känns det ändå rätt, och där rök mitt logiska tänkande som jag torde förvärvat när jag läste vetenskapsteori, men jag är så gott som sommarledig nu. Min hjärna tänker bara på blommor och hur fantastiskt glad jag är nu när jag slipper kraven som skolan ställer på en stund. Hurra för livet och för mig!  

Spåmannen i Bautastensmällen

Hemhem

Så då var man på väg hem till den stora familjen i byn. Gud så skönt det ska bli. Har passerat Övik och bussen rullar med hög hastighet mot Härnösand. Det är fantastiskt vad bussnarna blir allt mer avancerade, kontaktuttag och internet ombord, det fanns inte för två år sedan. Det är kanske inte så ofta jag åker buss. Det skapar möjlighet för att fortsätta skriva mina sista uppgifter redan nu. Jag ger mig i kast med växtodlingsrapporten nu. Hej.

Ångest

Ja nu börjar det dra ihop sig. Inte jättemånga timmar kvar till tenta imorgon med tenta nummer två i rask följd på tisdag.
     Lyssna på namnet till tentan imorgon, vetenskaps teori... Inte avskräckt ännu, håll i dig... Vetenskaplig kunskap. Sanning. Platons kunskapsanalys. Rättfärdigande. Kausalitet. Korrespondera. Koherera. Defationism. Fundamentalism. Realism. Konstruktivism. Nihilism. Perception. Empirism. Rationalism. Sats. Existenssats. Relationssats. Orsakssats. Objektivistisk. Relativistisk. Teori. Hypotes. Falsifikation. Korroborera. Evidens. Förklaringar. Nomologisk-deduktiv teori. Premisser. Funtionsförklaringar. Pseudovetenskap. Icke-vetenskap. Dålig vetenskap. Djärvhet. Versimilitud. Vetenskaplig realism. Vetenskaplig antirealism. Deduktion. Hypotetisk-deduktiv metod. Induktion. Abduktion. Positivism. Hermeneutik. Villkor. Anomalier. Paradigm. Popper. Gettier. Nozick. Kuhn. Descartes. Slutsats.
     Fortfarande inte avskräckt?! Då tycker jag du kan komma och förklara hur man använder dessa begrepp så att jag om det inte går vägen imorgon kan hjälpa mig klara omtentan till hösten. Jag vill klara det nu, och jag ska lyckas. Önska mig lycka till.

Middag

Middag på ballkongen idag, för första gången sedan vi flyttade in. Idag har det varit varmt, alldeles underbart varmt så det var skönt att sitta ute och inte inne i den sjukt varma lägenheten, termometern i köket visade 27 grader.

Vår- och sommarkänslor

Solade sig på gaveln av längan.

Snart är det grönt överallt.

I skogen hittade någon detta i en gammal trädstam

Klappstensfält på Bärlingberget

Igår stod det utflykt på schemat. En exkursion till Bärlingeberget som ligger strax över en mil sydväst om Luleå. Utsikt så det förslår, när vi provande att gå över ett klappstensfält. Det var enklare att gå där än på skogsstigen iaf, även om det värmde bra bland stenarna. Men det var skönt att få komma ut och göra något annat än ojja sig för tentorna till veckan. Vi hoppas det går bra och att jag får göra sommar sedan. Nu ska jag sova, för det blir nya tag med plugg imorgon med repetition av naturkunskapen.  

Soligt värre

Jaha, nu har jag nästan lyckats bestämma mig för att börja motionera en gång om dagen. Det har gått bra i två dagar, mest för att det varit soligt och varmt på morgonen. Så eftersom jag bestämt mig för att börja röra mig mer, så vill jag också börja hålla koll på vad jag faktiskt stoppar i mig. Det är skrämmande för det är inte hälsosamma saker som slinker ner och då speciellt socker av det mindre hälsosamma slaget. Men, tänker jag, snart är det slut och då är det slut, för jag kan hålla mig från att köpa nytt. Vi köpte faktiskt ingen glass idag fast det skulle varit gott nu när det faktiskt varit varmt ute och för att vi borde förtjäna en glass var då vi äntligen tagit oss i kragen och bytt till sommardäck på bilen. Jo jag vet att jag skulle bytt för länge sedan, men som den klant/okunniga människa jag är så fick jag med mig däcken till pappas bil ist för mina, vilket vållat en del problem, men nu sitter pappas opeldäck på min passat, de passar fint faktiskt. Så nu är sinnet inställt på sol.

Grönskande

Idag är det meningen att jag ska skriva enkel rapport för att beskriva mitt fröodlingsförsök, men jag kommer på mig själv med att bara sitta och titta på mina odlingar som jag efter flera år faktiskt tagit mig tid att göra. Det är fantastiskt vilken kraft det finns i de vackra växterna. Men jag måste rädda min ljusampel innan ärtplantorna tar över den.

Nu är det som det ska igen

Vi har äntligen fått tillbaka våra skåpluckor och garderobsdörrar! Vi har också fått nya handtag, som det kommer ta ett tag att vänja sig vid, men på det hela taget är det bara skönt att luckorna är tillbaka efter att alla hyllor fått samla damm under de tre veckor som vi varit utan dem. Det största problemet har varit att vi också varit utan lådor i köket, vilket har resulterat i att vi varit tvugna att möblera om, men nu är det som det ska igen. Samtidigt har jag vant mig vid att varit utan och jag kommer säkert glömma bort att jag måste öppna en dörr för att få tag på ett glas eller en kastrull.
     Nu har den lavendel som jag planterat också börjat ta sig och det är underbart, för då har allt jag planterat börjat komma upp och det känns som en seger när jag har mina annars mycket ogröna fingrar. Nu ska jag bara lyckas ta hand om mina plantor så att de växer upp och blir så där underbart väldoftande och välsmakande som de borde vara. Tack mina naturlektioner för att ni fört tillbaka intresset för odling.

När snön töade bort kom annat fram

Igår var det rätt fint väder. Jag och Erica gjordet en plugginsats på bibloteket på förmiddagen och uträttade ärenden på eftermiddagen. Jag köpte en grill och provade grilla i den med när jag kom hem. Det blev ganska bra för att vara första gången. Men jag behöver en del träning. Nu är frågan om man ska ta med detta söta ufo till sundsvall över sommaren, eller om alla grillar som finns där räcker.

Allt eftersom dagarna går så rör det sig i min fönsterodling.

 Här är ärtorna

och smultronen

Snölykta

Jag har gjort min alldra första maj-snölykta. Fanatstiskt konstigt.

Frön och snö

Sedan jag flyttade till Norrbotten och in i lägenhet utan att ha en egen liten gräsplätt att mysa på, så har jag varit fast besluten att göra det bästa möjliga av den lilla inglasade balkongen som jag har. Jag har visionen av en väldigt grön, frodig och surrande balkong, men jag har väldiga problem med att verkställa dem. Speciellet då jag saknar gröna fingrar, men tack vare naturvetenskapskursens växtodlingsförsökt, har jag iaf börjat med att plantera lite olika frön som jag hoppas ska ge mig något att se fram emot till sommaren.

Just sommaren känns mycket avlägsen just nu, det är den 5:e maj och det råder någon form av snöstorm, det blåser så träden står åt sidan och snön virvrlar omkring och temperaturen visar på plus 2-3 grader. Försenat aprilväder kanske. Hoppas det blir fint till veckan. För jag tror mina frön tar sig snabbare om det är lite fint väder, det bara är trevligare och varmare.

Soffpotatisar

På skolan har vi fått en uppgift som bland annat går ut på att vi ska beskriva hur vi ser på teknik. Nu så här på fredag kväll när jag håller sinnena öppna för teknik i hemmet inser jag sittandes i soffan att teknik är överallt. Verkligen överallt. Soffpotatis är vad jag har blivit, varför?! Jo för att det är bekvämt att sjunka ner i soffan med datorn samtidigt som tv:n står och maler. Blir någor gjort? Svar, nej. Men det är fredag kväll så jag kanske kan komma undan med det. Kanske.

Nya vindar blåser norrifrån

Nu är det inte långt kvar till sista examinationsdelen under den här läsperioden är gjord. Snart börjar en ny omgång och jag känner hur oroligheterna börja krypa i kroppen. När ändringar är på gång förlorar jag allt fotfäste, trygghetskurvan faller ner till noll och alla taggar vänder sig utåt för att förhinda mig från att komma till skada. Det är fånigt. Allt förändras hela tiden och jag kan anpassa mig till det nya. Det är bara det att jag blir rädd. Jag vet inte vad jag kommer utsättas för, vad som kommer krävas av mig. Utöver den rädsla det innebär att inte veta så tillkommer ytterligare rädsla för att inte klara det, att det ska vara för svårt, att mina tidigare år inte har gett mig det jag behöver och jag kommer verka dum och okunnig. Nu är jag väl det också, men jag föredrar att själv vara medveten om det, men alla andra behöver inte veta det.
     Det är faktiskt intressant att studera sig själv och hur man reagerar ibland. Det är lätta att härleda osäkerheten inför något främmande till så många tillfällen i världshistorien. Ta till exempel järnvägens framfart, många protesterade och ville inte alls ha några järnvägar och nu många många år efteråt tar vi gladeligen tåget, iaf sommartid. Jag kan bara anta att det är en naturlig process jag behöver genomgå för att faktiskt bli beredd på vad som komma skall. Nu ska jag sova på saken. Natti

Det är en envis bil jag har

Nu ska bilen lyftas (nämnas) här. Jag känner för att gnälla lite. Som om en läckande kylarslang inte vore det enda hyss min bil ägnar sig åt, nu glappar turbon än mer och ettan och backen i växeln kärvar och ibland går backen inte att lägga i fast man kan flytta växelspaken till läget. Det klickar helt enkelt inte!
     Så efter att ha haft bort kylarslangen och lyckats spilla ut en massa glykolvatten på backen (burken välte och jag har inte fler händer än två och jag är inte en apa som kan hålla i burken med fötterna heller), skarvat till slangbiten och satt den på plats igen och fått läckan att försvinna, då lägger turbon av som sagt och så pillar man lite på kablarna och vipps funkar den igen (magiska fingrar).
     På provturen för turbon då vill inte backen fungera och i flera dagar har det varit omöjligt och efter flera samtal med pappa sa han att jag skulle prova att trycka lite på grunkan som får växeln att flytta sig i sidled (jag kallar den gungan för den påminner mig om en, där den gungar fram och tillbaka i en hållare av något slag) och innan jag ens hinner trycka på den, då lyckas Jonatan lägga i backen... två gånger. Andra gången fick han inte lägga ur den, så nu kanske vi kan backa ur parkeringsfickan en gång iaf.
     Nu är jag rätt nöjd faktiskt. Har inte åtgärdat det nya problemet, bara sopat det under mattan och väntar tålmodigt på att pappsen ska laga det jag inte kan och förstår. Synd bara att det är 50 mil till pappa och smörjgropen.
     Men för att nu hålla humöret uppe så väntar vi på morgondagens överraskningar och hoppas det blir en fin dag med solsken och glatt humör hos barnen på sista VFU-dagen.

R.I.P

Så då har verkligheten hunnit ifatt mig. Sommaren 2011 ringde det på min mobil tidigt på morgonen och jag tryckte bort det. Tio minuter senare kommer mamma ner och säger att min "photoshop elements-elev" blivit inlagd på sjukhus och att lektionen är inställd.
     Ända sedan dess har jag brottats med känsla av att jag borde ringa men att det kanske vore att tränga sig på om familjen har det jobbigt. Jag brukar tänka att det finns fler sidor av samma mynt. Å en sidan kanske de vill vara ifred eller så skulle de uppskatta att man visade sin omtanke. Jag velade efter samtalet som min mamma tog och inte jag, och när tiden gick kändes det konstigt att ringa då jag inte visste hur det hade gått.
     Idag fick Jonatan ett samtal rörande något helt annat, men från samma familj och det som jag funderat på länge bekräftades. Nu sitter jag och ångrar spilld möjlk, men också tycker jag att det är skönt att veta.
     Jag ringde en gång, men ingen svarade. Nu vet jag troligen varför. R.I.P Bo.

dyrgrip + rum = ?

Det fanns många om och men kring vad Jennifer skulle få i födelsedagspresent. Mest ville hon ha pengar för att kunna köpa det hon själv vill. Men presentkort känns lite trist, även om man kan ha mycket kul med dem. Jag tycker så. Så därför fick hon ett presentkort! Men hon fick också ett handplockat set med saker som är bra att ha i bilen (eftersom hon kommer ta körkort snart) som draglina, startkablar, isskarpa och spännband. Det är vad jag lärt mig.
     För att det skulle bli lite skojigare att ge bort presenten så skapade vi ledtrådar som kräver synonymer till de ord vi skrivit och vid de nya orden fanns nästa osv. Hon lyckades hitta presenten, kan ni klura ut var hon skulle leta?

kläpp + ur

samlings + boskap

frost + garderob

lager + skrubb

slägga + cembalo

flytt + verktyg

dyrgrip + rum

Sundsvall tur - retur

Eftersom det av någon anledning var ett glapp mellan mina VFU-veckor så bestämde jag och Jonatan oss för att åka till Sundsavll tidigare än tänkt. Vi åkte redan på onsdagen. Dagen efter min hemska redovsning som jagar mig för att den var så hemsk, men godkänd tack och lov. Skönt att få komma iväg en stund när det känns så.
     Den egentliga anledningen till vår resa söderut var att Jonatans syster Jennifer skulle fylla 18 år. Så vi tänkte överraska henne och det gjorde vi.
     Men först åkte vi hem till mamma och pappa för att få lite hjälp med bilen. Pappa och jag luftade bromsar och satte tillbaka en alumninumplåt som skulle sitta ovanför avgassysytemet som värmeskydd, men som lossnat och hängde halva vägen ner till marken. Så såg vi att en bussning bak var trasig och fjädern fram på förarsidan. Det blir till att laga dessa nästa gång vi åkter till Sundsvall.
     Dagen efter köpte jag och Jonatan presenter åt Jennifer och sedan sov vi hos Jonatans mamma och sambo. Tidigt, tidigt åkte vi till Alnön och sjöng "ja må hon leva" för Jennifer som blev glatt överraskad i nyvaken form. Sedan hade jag Jonatan och hans pappa Janne (jo samtliga namn på J, inte en slump) en trevlig förmiddag innan jag åkte till min farmor, hon säger att hon oroar sig och undrar hur vi har det här i norr, så jag tänkte jag skulle dyka upp och visa att jag mår alldeles utmärkt. När hon bjudit på middag, efterrätt och kaffe och kaka så åkte jag för att möta de andra på Hedbergska skolan tillhörande Sundsvalls gymnasium för att titta på årets upplaga av musikesteternas vårshow. Jag har sett bättre.
     På lördagen åkte vi upp till Umeå för att gå på Umefolk (festival), Jonatan skulle spela och jag får nöjet att titta på. Vi gjorde också ett snabbstopp hos HJ, kompis till Jonatan, som bor mitt i Umeå. På söndag morgon klockan fyra var vi hemma. Trötta och än mer trötta. Vi sov gott.

Superhelgen

Jag och Jonatan fick främmande i helgen. Kära syster och två vänner körde upp till Piteå från Sundsvall på fredagen. På lördagen åkte vi för att bada på Pites äventyrsbad. Vinden ven ute, men inne var det mysigt. Vi åkte i "löken" som Jonatans lillebror en gång kallade vattenkanan som de på badet kallar superbowle. Mycket för att avslutningen på kanan ser ut som en upp och ner vänd lök. Vi bubblade och satt i ångbastun. Vi var helt slut när vi kommer hem.
     Efter middagen spelade vi Ligretto. Ni som inte gjort det vet inte vad ni missar. Det är som att spela stress, men mycket roligare och är än roligare ju fler man är. Så har ni möjlighet så prova det.
     På söndagen åkte lustigkurrarna hem och det blev väldigt tomt. Så jag kan bara hoppas på att det är någon annan som vill hälsa på snart.

Det var kallt

Jag går ut genom dörren. Vi går ut genom dörren.
Det är klart väder. Det är inte varmt.
Det ångar ur munnen. Det är minusgrader.
Graderna nyper kinderna. Det är inte så farligt.
Det svider på näsan. Men det är inte kallt än.
Vantarna stelnar. Kläderna prasslar likt skallerormar.
Tårarna i ögonfransarna fryser. Nu känns det.
Kallt. Bra kallt. Mycket kallt.
Det isar i ansiktet. Det är - 40 grader. I Jokkmokk.

      

Vi kanske inte ser så muntra ut, men det var långt till affären och lika långt tillbaka. Det märkligaste är dock att människor inte flyr undan iskallt och klart väder för att handla och titta på renar.

Ändringar efter jul och nyår

När vi kom hem var det dags att skruva upp fler instrumet på väggen och det var dags att sätta ihop de nya bokhyllorna. Resultatet av anstängningarna kommer här.

Frustration och avsky fyller mitt sinne

Nu är jag less och trött på min tillvaro som student. Om jag bara kunde se möjligheten och det positiva i att gråta floder och förbanna de ord som står på pappren. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Om två dagar är deadlinen här och jag har ingen aning om hur jag ska få ihop något alls. Vilket får konsekvensen att jag ignorerar mitt problem och tittar tillbaka på minnen som kan få mig att le sig ist.

 Här är en bild som får mig att le, för att vi hade så roligt just då :)

Däremot kan jag ju tillägga att det är lite på det här sättet det känns just nu. Vad finns vid horisonten och tänker det blåsa upp till storm igen?