Vid rötterna och nya försök

Så har man snart varit hemma i en vecka. Det känns konstigt att det är jul om två dagar och att det finns så mycket kvar att göra. Det ska städas, bakas, lagas, grejas och pysslas. Det är en ganska intensiv period som ganska ofta innebär ökad stress. Jag tror jag känner av det, som man gör varje år. Skillnaden mellan i år och tidigare år är att i år har jag en bergränsad tid hemma innan jag ska åka tillbaka till verkligheten så det är extra mycket jag skulle vilja hinna göra som den tidsoptimist tänker jag att det är klart att det går bra, jag kommer få mycket tid över till de skolarbeten jag ska göra. Realisten säger att hälften får jag skippa för det kommer inte gå. Så det får råda hårda debatter i huvudet på mig om vikten av att kompromissa.
     Igår blev det nya försök med pepparkaksdegen. Ett färdigt hus skulle pyntas och det blev ett väldans liv mitt i natten när vi syskon skulle spruta idéer. Här kommer ett nattligt resultat:

Julmust och parodi på jul

Med en julmust som smakar ofattbart bra och en parodi på jul och allt vad det innebär, lyser upp den mörka kvällen där snön håller på att regna bort, där skoluppgifterna hopar sig vid horisonten av nästa år och där allmän städmani råder innan hemresan.
    Parodin är skriven av Terry Pratchett och handlar om att istället för Jultomten som lämnar julklappar till barnen på julaftonskväll är det Hogfather som gör det under de mörka timmarna av Hogswatch, men just nu är han försvunnen och vem tar uppgiften i sina egna händer om inte han som har koll på alla levande från sitt herrgård på andra sidan, jo Döden. Utklädd till Hogfather i röd dräkt, med kudde vid magen och med lösskägg åker han i släden för att dela ut klappar så att barnen på skivvärlden inte ska sluta tro på Hogfather. Med sig har Döden sin betjänt Albert som får vara nisse och hälpa döden att få HO HO HO att låta mer jolly. As kul!

"Människor behöver fantasi för att kunna vara människor"

Barnperspektiv eller barns perspektiv det är frågan...

Hur ska man någonsin i framtiden våga tilltala ett barn? När man går igenom hur omsorg, etik och lärande ska gå hand i hand, blir man lite avvaktande. Det finns så många fallgropar. Man kan undra vad för skillnad det kommer göra. Skillad gör det med största sannolikhet, men vilken, det får vi aldrig veta vilket gör kunskapen mycket svårare att ta in och jobba med. Hur kommer vi någonsin veta att vi gör rätt? Vårt samvete? Vårt samhälle? Det normativa? Who knows...

PepparYoda och brännblåsor

Här är man en god sambo så här innan jul och bakar Starwars-inspererade pepparkakor. Som om det inte skulle vara nog så kommer jag på den roliga idén att göra ett rymdskepp också. Inte vilket rymdskepp som helst heller utan Millenium Falcon. Ett runt jäkla skepp, det var kanske inte så lyckat, men Jonatan blev rätt nöjd när jag efter flera blåsor åstadkomna av smält socker och iskall snöbehandling skapat en ganska fri variant med löstagbart tak.

Det är tur att man bara behöver känna att man vill baka pepparkakor en gång om året. Med all den deg vi fick till för två personer skulle vi kunna äta pepparkakor långt på näst nästa år.

     Men det är inte första gången som jag är i farten med pepparkaksdegen. För några år sedan bakade jag och min klasskompis Frida dessa fantastiska konstverk (Fridas idé och deg). 

Det var svårt att få till ett runt pepparhus åt muminfamiljen, men det var skoj. Vill minnas att det inte fanns så mycket deg kvar efteråt.

     Fick julpyssla små polkaflickor hemma hos familjen Strand (den familj jag blivit bekant med sedan flytten norrut). Jag tog med mig ljus och tvål så vi kunde måla på ljusen med vattenfärg, enkelt och ganska kreativt. Jag blev bjuden på mat med, älgfärssoppa (receptet finns på icas hemsida), mums mums. 

     Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa de uppgifter vi ska redovisa imorgon som handlar om etik och omsorg. Det är så roligt att jag skulle kunna hoppa ut genom fönstret, men det är viktigt att vara medveten om å jag vill ju få jobba med de där små när jag är klar med mina studier i avgrunden (skolan) och blåshålet (lule, för det blåser alltid där, då stan är felbyggd sägs det :p). Hörs.