Fast att jag sagt att sport inte är för mig så hamnar jag ändå framför tv:n och ser Björn Ferry vinna ett OS-guld i skidskytte. Det spelar ingen roll att jag egentligen läste i en ny bok jag köpt samma dag. Jag såg det. Jag kan inte låta bli att bli glad för hans skull. En vacker drömvärld är vad det är (icke att förakta).
I min mysig värld börjar det dra ihop sig för hemresa. Hem till verkligheten är vad jag ska. Tråkigt, men också nödvändigt. Efter en tid med bara nöjen måste man ta nya tag på hemmaplan igen. Men först blir det mer fika och film, här hos mormor och morfar.
onsdag 17 februari 2010
lördag 13 februari 2010
Sportfantastiskt
Någon sportfantast det är jag sannerligen inte. Finns det något som jag inte riktigt kan begripa förutom hur man på bästa sätt löser en rebus så är det sport och hysterin med det.
Det finns väl ingen som missat att vinter-OS i Vancouver rullade igång i natt. Eftersom jag inte är någon nörd på området så slumrade jag sött medan invigningen ägde rum. Reprisen kl 11 idag, den såg jag! För den tillställningen är en verkligt påkostad historia som dessutom ÄR underhållande, tro det eller ej.
Jag njuter av att se presentationerna av de olika nationerna, att se uttrycket hos dem som har drömmar och förhoppningar om att just detta OS ska bli deras framgång. De har tagit sikte mot guldet högst upp på pallen och det känns hela vägen från Kanada till Sverige och till fram till mig. Inte ens jag kan låta bli att rysa när jublet stiger då en storslagen nation intar arenan. Men, mitt i allt detta så säger kommentatorerna en massa saker och förstör hela intrycket. Det känns orättvist när de pratar om tidigare prestationer från personer från ett land och glömmer presentera ett annat, för hej, det är bara en tävlande och det är ingen favorit så varför ödsla tiden på dem.
Jag vet inte hur många gånger jag bad dem att hålla tyst, att inte avslöja allt när de konstnärliga delen tog vid. Om de bara kunnat hålla truten så man kunde höra den vackra dikten som lästes upp, höra musiken från orkestern och får uppleva det scenario som utspelat sig utan att de ska tala om exakt vad som händer och vad det föreställer. Ja okej, det ÄR det som de är till för! Väl mött åt den blinde och den förståndshandikappade som måste få det som syns förklarat. Men det hjälper inte mig, jag missade slutet på dikten och musiken för att de skulle tala om vad som blev sagt. Det var ju det jag ville se!
Vad jag tycker är mycket fint gjort av alla de som fanns på plats, både publik och aktiva idrottare var att när Gerorgiens tävlande äntrade arenan möttes de av stående ovationer för att hedra den rodelåkare som omkom tidigare samma dag.
Även de som höll tal, måste ha skrivit om talen för att lämna lite plats att visa sitt deltagande med familj och vänner till den omkomne. När talarna hedrar 21-åringen då kan jag inte göra något åt tårarna i ögonen, för det är ju så, det kan hända vem som helst och hur skulle man mått om det varit ens bror eller bästa vän som lämnat världen så plötsligt. Jag kan svära på att du skulle gråtit floder, för vi är inte annat än mänskliga.
Må lyckan stå dem bi under de två veckor som de ska anstränga sig till det yttersta, medan jag lugnt placerar mig i soffan med en bra bok, för sport hur vackert eller spännande den än är, så är det är inget för mig.
Det finns väl ingen som missat att vinter-OS i Vancouver rullade igång i natt. Eftersom jag inte är någon nörd på området så slumrade jag sött medan invigningen ägde rum. Reprisen kl 11 idag, den såg jag! För den tillställningen är en verkligt påkostad historia som dessutom ÄR underhållande, tro det eller ej.
Jag njuter av att se presentationerna av de olika nationerna, att se uttrycket hos dem som har drömmar och förhoppningar om att just detta OS ska bli deras framgång. De har tagit sikte mot guldet högst upp på pallen och det känns hela vägen från Kanada till Sverige och till fram till mig. Inte ens jag kan låta bli att rysa när jublet stiger då en storslagen nation intar arenan. Men, mitt i allt detta så säger kommentatorerna en massa saker och förstör hela intrycket. Det känns orättvist när de pratar om tidigare prestationer från personer från ett land och glömmer presentera ett annat, för hej, det är bara en tävlande och det är ingen favorit så varför ödsla tiden på dem.
Jag vet inte hur många gånger jag bad dem att hålla tyst, att inte avslöja allt när de konstnärliga delen tog vid. Om de bara kunnat hålla truten så man kunde höra den vackra dikten som lästes upp, höra musiken från orkestern och får uppleva det scenario som utspelat sig utan att de ska tala om exakt vad som händer och vad det föreställer. Ja okej, det ÄR det som de är till för! Väl mött åt den blinde och den förståndshandikappade som måste få det som syns förklarat. Men det hjälper inte mig, jag missade slutet på dikten och musiken för att de skulle tala om vad som blev sagt. Det var ju det jag ville se!
Vad jag tycker är mycket fint gjort av alla de som fanns på plats, både publik och aktiva idrottare var att när Gerorgiens tävlande äntrade arenan möttes de av stående ovationer för att hedra den rodelåkare som omkom tidigare samma dag.
Även de som höll tal, måste ha skrivit om talen för att lämna lite plats att visa sitt deltagande med familj och vänner till den omkomne. När talarna hedrar 21-åringen då kan jag inte göra något åt tårarna i ögonen, för det är ju så, det kan hända vem som helst och hur skulle man mått om det varit ens bror eller bästa vän som lämnat världen så plötsligt. Jag kan svära på att du skulle gråtit floder, för vi är inte annat än mänskliga.
Må lyckan stå dem bi under de två veckor som de ska anstränga sig till det yttersta, medan jag lugnt placerar mig i soffan med en bra bok, för sport hur vackert eller spännande den än är, så är det är inget för mig.
fredag 12 februari 2010
Shopping med mormor
När man är hos mormor och morfar är det nästan obligatoriskt att ta en sväng på Gekås. Det ligger ändå så nära, ungefär lika långt bort som mataffären där hemma. (Sedan att mataffären här ligger på andra sidan gatan har inte med det att göra)
En sådan mulen och snålblåst dag som det var idag så passade det alldeles utmärkt att ge sig iväg dit. Dock började vi med att gå på Net On Net lagershop som ligger alldeles i närheten (för er som ännu inte hittat till dem) för att leta efter ett motljusskydd till morfars kamera De hade inget som passade!
Jag skulle inte ha så mycket, men det är svårt att bara hålla sig till de tre prylar jag letade efter, det finns ändå så mycket saker där. Dessutom fanns inte två av dem så jag tog lite annat som kompensation.
Mormor och jag gick runt mycket längre än förhållandet till vad vi köpte, men det var väl umgänget och bristen på att behöva skynda sig som gjorde det. Vi kunde t.ex stanna upp och diskutera något som existensen av spöken mitt mellan underkläder och babytillbehör, och spöken har inte alls hade med underläder eller babyleksaker att göra. Såvida man inte har riktigt taskiga minnen.
Eftersom vi inte kom iväg hemåt förrän halv fem så skippade vi middagen och fikade smörgås och te. Det är inte ofta som det händer, men det är trevligt emellanåt. Senare tittade vi på tv.
Fick 8 poäng i På Spåret, inte så mycket att skryta med alls. Det är snarare ett bevis på hur obildad man är och hur kass man är på att lösa en rebus. Jag har aldrig gillat rebusar...
En sådan mulen och snålblåst dag som det var idag så passade det alldeles utmärkt att ge sig iväg dit. Dock började vi med att gå på Net On Net lagershop som ligger alldeles i närheten (för er som ännu inte hittat till dem) för att leta efter ett motljusskydd till morfars kamera De hade inget som passade!
Jag skulle inte ha så mycket, men det är svårt att bara hålla sig till de tre prylar jag letade efter, det finns ändå så mycket saker där. Dessutom fanns inte två av dem så jag tog lite annat som kompensation.
Mormor och jag gick runt mycket längre än förhållandet till vad vi köpte, men det var väl umgänget och bristen på att behöva skynda sig som gjorde det. Vi kunde t.ex stanna upp och diskutera något som existensen av spöken mitt mellan underkläder och babytillbehör, och spöken har inte alls hade med underläder eller babyleksaker att göra. Såvida man inte har riktigt taskiga minnen.
Eftersom vi inte kom iväg hemåt förrän halv fem så skippade vi middagen och fikade smörgås och te. Det är inte ofta som det händer, men det är trevligt emellanåt. Senare tittade vi på tv.
Fick 8 poäng i På Spåret, inte så mycket att skryta med alls. Det är snarare ett bevis på hur obildad man är och hur kass man är på att lösa en rebus. Jag har aldrig gillat rebusar...
torsdag 11 februari 2010
På resande bak
Nu sitter jag på tåget som ska ta mig till Stockholm. Där ska jag byta till tåget mot Göteborg och senare från Göteborg ska jag vidare mot Köpenhamn, men jag hoppar av i Varberg. Men innan jag hamnar i huvudstaden ska jag inta min "gratisfrukost" eftersom jag åker första klass. Konstigt nog var denna resa billigast. Någon som vet hur det kan komma sig att första klass är billigare än andra klass?!
tisdag 9 februari 2010
Trubbel i paradiset
Medan snön yr utanför sitter man och önskar att allt vore annorlunda. Jag har ingenting emot snö. Det är snarare så att det borde komma ännu mer, hela tiden mer. Det passar min sinnesstäming.
Jag kom hem från Piteå i fredags och har sedan dess hunnit sluka tre böcker, hälsat på farbror och kusin, städat och dragit, ryckt, skjutit, lyft, tankat, åkt, bankat, plumsat i djupsnö och det kallade vi skoteråkning. Vi hade kul ändå. Har blåmärken överallt och träningsverk. Men är ändå glad.
Det är annat som förmörkar mitt sinne, håller det lokala oskmolnet som flyger över mitt huvud på plats. Det är mitt eget fel och jag är så fånig som inte bara kan strunta i det och ta vara på mig själv och göra något vettigt av mitt liv. Men jag har inga direkta planer alls och det är till ständig oro. Jag hoppas på att det ska gå över snart och att det ska kännas bra igen snart.
Jag kom hem från Piteå i fredags och har sedan dess hunnit sluka tre böcker, hälsat på farbror och kusin, städat och dragit, ryckt, skjutit, lyft, tankat, åkt, bankat, plumsat i djupsnö och det kallade vi skoteråkning. Vi hade kul ändå. Har blåmärken överallt och träningsverk. Men är ändå glad.
Det är annat som förmörkar mitt sinne, håller det lokala oskmolnet som flyger över mitt huvud på plats. Det är mitt eget fel och jag är så fånig som inte bara kan strunta i det och ta vara på mig själv och göra något vettigt av mitt liv. Men jag har inga direkta planer alls och det är till ständig oro. Jag hoppas på att det ska gå över snart och att det ska kännas bra igen snart.
onsdag 3 februari 2010
Förbaskat skoj
Kollar in redigeringsmissar på http://www.photoshopdisasters.blogspot.com/
Hur kul som helst!!
Hur kul som helst!!
tisdag 2 februari 2010
En speciell dag idag!
Idag har Jonatan och jag varit tillsamman i två år! Tiden har gått så fort och när karusellen startade för tre år sedan trodde jag aldrig att det skulle bli såhär. Jag var inställd på att få en ny vän, men fick så mkt mer. Ett tack till Frida och Leo är väl på plats kanske, TACK.
måndag 1 februari 2010
Söndag
Jag är i Piteå. Kämpade mig till affären och hem igen i lätt snöstorm, det stack i kinderna. När jag kom hem bakade jag kanelbullar! För första gången helt själv. Jag är så stolt över att jag lyckades. De blev goda också. Tyckte de som smakade dem, eller så sa de bara så för att vara vänliga. Men jag tyckte de var goda så jag ändrar inte!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
