Pojken i ettan...

...har fest. Jag flinar gått i soffan när jag genom väggen hör We are the champions i skrålarversion och är glad att jag inte har lagt mig för att sova. Det hade blivit ganska svårt och jag skulle inte flinat åt det som jag gör nu. Det är inte ofta det är någon som väsnas likt det ikväll. På det år vi bott här har det inte hänt så vi hört det.
     Jag och Jonatan är inte bättre vi, jag slår vad om att de hör basen från de filmer som vi valt att titta på. Sedan kan jag bara hoppas att tanten under oss blivit lite döv med åren eller sover hårt.
     Enligt vad det låter som kommer nog festen förflytta sig någon annanstans då det lät som att de håller på att ringa en taxi. Det säger något hur mycket som hörs genom ett brevinkast :P kväll.