Livet hurrar vi för!

Det är så underbart allting. Skoluppgifterna glider iväg och lämnas åt sitt eget öde hos examinerande lärare. Jag slipper sitta på stolen mera, med ögonen på skärmen tills de går i kors. Jag kan ge mig ut och hjälpa pappa med vedhögen, ta en promenad ner till stranden och sedan genom skogen, sjungande på min alldeles egna melodi. Nu kan jag få leva igen, nu finns det inget som måste göras som kräver att jag sitter still. Stutsar det är vad jag göra. Det är bra humör det här, fast att det regnar på en lördag, men jag vet att efter regn kommer solsken, iaf om ska tro på den falske spåmannen i en av filmerna om Asterix och Obelix. Av någon anledning känns det ändå rätt, och där rök mitt logiska tänkande som jag torde förvärvat när jag läste vetenskapsteori, men jag är så gott som sommarledig nu. Min hjärna tänker bara på blommor och hur fantastiskt glad jag är nu när jag slipper kraven som skolan ställer på en stund. Hurra för livet och för mig!  

Spåmannen i Bautastensmällen