trassligt

Min dator är trasig! Tråkigt. Jag tyckte riktigt bra om den. Mer synd är att jag behöver en dator med Photoshop till nästa vecka. Det är svårt att göra fotojobb utan dator. Så imorgon åker jag till stan för att köpa en ny.
     Det är otroligt hur beroende man kan bli av tekniska prylar. Hur många skulle idag överleva utan dator? mobil? micro? bil? Någon som vågar svara på det. Vad skulle du ta dig till?

Verkligheten är ikapp...

Så då var man hemma igen. Efter två veckor på vift. Det är skönt att få sova i sin egen säng men den är äckligt tomt, nu när jag inte delar den med Jonatan.  Det är åter femtio mil mellan oss. Sjukt tråkigt. Ibland avundas jag dig Frida, som har emil hemma för det mesta :) Men det är ju inte så långt kvar tills Jonatan kommer tillbaka för att ha sommar. Men det är som vanligt.
     Vad som förbryllar mig däremot är min dator. Den har fungerat hemma och överallt där jag använt den, förutom i Jonatans lägenhet i Piteå. Där har jag fått tampas med att den inte alls funkar. Det var ingen skillnad den här gången, förutom att den inte fungerade ens utanför hans lägenhet. På väg hem till Sundsvall prövade jag att starta den, men nej. Den ville inte. Så kom jag hem och den fungerade fortfarande inte och nu är den efter lite klurande helt paj. Så nu är jag utan dator och hänger läpp för det, men kanske kan mammas nybakta bullar muntra upp mig. En som precis kommit från ugnen och ett glas mjölk. Det är precis vad jag ska göra. hörs.
   

På promenad

Jag tog en promenad nu på morgonen. Gick runt halva Öjebyn tror jag. På vägen tillbaka gick jag förbi korskyrkan och de gamla stugorna som står runt den.
     Gravgrävaren som jag mötte på en av mina promenader i början på veckan berättade att i stugorna hade det bott bönder och torpare utifrån trakten. Han sa att de ofta bodde så långt bort att de inte skulle hinna fram och tillbaka från mässan på en dag och därför övernattade.
     Just som jag trippade omkring bland de gamla stugorna som för att i mitt sinne återskapa en dag som denna. En vacker söndagsförmiddag i början av våren. Då började kyrkklockorna ringa. Så jag satte mig på en trappavsats i solen och lyssnade.
     I vinden kunde man nästan höra skrattande barn och skällande hundar. Det är något speciellt med kyrkklockor. Jag är inte så förtjust i kristendomen och inte dess byggnader heller, men kan se dem som konstfulla ibland, men klockorna har jag inget emot. Med sitt ljud ger de många människor tröst och en känsla av trygghet. När de sedan tystnade, då började jag gå hemåt igen. Lyssnade på, Phil Collins Son of a man och kände mig glad. Jag tror det är solen som får mig att bli så glad fast att jag inte har mycket att göra.
      Snart måste jag åka hem igen. Så jag får passa på att njuta så länge jag kan innan verkligheten hinner ikapp mig...   
 
      
   

Nya äventyr

Så var jag klar med mitt lilla hunduppdrag i stan. Allt är åter i sin ordning och jag kan luta mig tillbaka, för det har ju gott bra. Men om en timme bär det av igen.
     Idag står det buss 8 timmar på schemat med start prick kl 8. Det börjar bli tröttsamt att uträtta sig för den sortens behandling... men vad gör man inte för kärleken! Dagen till ära så har vi fått mulet väder och det blåser.. usch. Det är tur att jag får sitta inne.
     Dagens underhållning blir från boken nedan. Jag hoppas på att den är lika skoj som de andra han skrivit.

Muu... bröl... jag menar OJ!

Jag och Carro var på väg hem till henne för att hämta lite träningskläder till hennes softbollträning. Då hamnar vi bakom den här och det var vi inte beredda på. Jag ropade till, för någon tusendelssekund trodde jag den var en livs levande! Tur att jag hade fel!

För övrigt är jag hundvakt och springer ut i både solsken och regn-rusk, blev en långpromenad igår så jag har träningsvärk idag. Så går det när man inte är van och vill för mycket :P

Bilder till inlägget "Överraskningen"

Här anländer vi på skotern. Wilma hade hoppat på tidigare och slapp då gå uppför backen. Jag hade ingen aning om att vi var precis där!

Här susar vi fram i vårat madrass och stjärtlappståg. Ni ser ju så fort det går! Faktiskt så fort att i just den här omgången hamnar jag i ett gupp som gör att jag inte längre sitter på stjärtlappen utan åker endast på baken. Det gjorde lite ont :P

Som i varje tågåk hamnade vi i en stor hög vid foten av backen.

 

När vi blivit både blöta och trötta började vi styra hemöver igen. En resa som gick alldeles underbart bra. Vad är väl en bal på slottet när man kan njuta av solsken och avgaser :P

Mattias blir kidnappad för en helplanerad eftermiddag och kväll!

Är man påhittig så är man. Det är iaf vad man kan kalla Emelie och Sanna. De har planetrat ihop allt möjligt tillsammans genom åren. Men det är först nu som de kan sätta planerna i verket eftersom de nuförtiden är riktigt självständiga. Det är underbart att få ingå i deras ideér. Här kommer några bilder från deras senaste påhitt :)

På långfredagen började vi förbereda överraskingen till Mattias. Nämeligen att hugga upp en vak att svalka oss i när det blivit för varmt i bastun.

  Dagen för vår överraskning blev en mycket fin dag. Det var angeltävling på förmiddagen och jag tog ett par skridskor och stavar och åkte bort och pratade smörja med lite folk. Sanna kom med skotern och vi åkte lite fram och tillbaka där innan vi for hem för att förbereda oss inför eftermiddagen schema.

Vi kidnappade Mattias (han på kortsidan) och tog honom till middagsbordet nere på sjön. Där åt vi grillspett med potatisgratäng. Vi åt med sked på sågade träplattor, drack ur koncervburkar och satt på stubbar runt en gammal dörr som fungerade som bord uppställd på två träbockar. Sanna och Emelie lyxade till det med att sitta på sin skoter. 

Efter maten ägnade vi oss åt lite oskyldig åkning med skotern. Bakom hakade vi på både madrass och pulka. Så prövade vi att åka stjärtlapp och det var nog både det roligaste och svåraste!

Vi pausade i åkningen med att äta tårtan som Emelie och jag bakat tidigare på dagen. Mumsigt värre! Sedan plockade vi ihop oss och satte åter en ögonbindel på Mattias och körde honom bort till bastun och vaken där vi sedan satt och svettades och åt exotisk frukt.  

Tvättmaskiner

Igår sprang jag in på ICA och köpte tvätt- och sköljmedel. Inget speciellt med det, många gör det varje dag. Jag kan däremot inte minnas att jag någonsin gjort det förut. Så jag tänker på det som mitt första försök att hitta rätt i tvättningens magiska värld. Efter att ha doftat på nästan allt valde jag ut det som kändes bra, betalade och åkte hem.
     Tvätta kläder, det har jag gjort många gånger så det är inga problem med det. Förutsatt att det är mammas och pappas Gamla (märk väl Gamla) tvättmaskin som troget tjänat familjen de senaste 20 åren.
     Men nu var det inte den Gamla. Det var Sannas och min nya, som mamma gett oss i tidig födelsedagspresent/studentpresent som skulle köras på riktigt för första gången med kläder i. Jag matade i och ställde in gradantalet 40 på normaltvätt-ratten och sedan varvantalet på 900 med en annan ratt och struntade i förtvätt eftersom kläderna inte var fullt så skitiga. Jag tryckte på Start...
     Den börjde ta in vatten och köra runt kläderna lite. Stannade av. Fortsatte. Stannade av och fortsatte igen. Så brukar inte den Gamla tvättmaskinen låta alls. Men jaja, det är en ny och de är annorlunda. Så jag gick upp till de andra ist. Där pratade jag med pappa och tillsammans gick vi ner igen. Vi möttes av att den gick, stannade av och fortsatte. Jag gick upp igen. Satte mig vid mina bröders dator och lyssnade på musik. Tills min bror ropar från vardagsrummet "känner ni hur det skakar"!
     Hela huset skakade och fönsterna skallrade. Det var just typiskt. Det går inte att använda en maskin som får huset att uppleva en liten jordbävning varje gång man ska tvätta.
     Det blev stilla och pappa kom upp och skämtade om skador på väggen och hans skadade finger när han försökt hålla maskinen på plats. Han försvann ner igen och kom sedan tillbaka och sa att nu borde det gå bra eftersom han tagit bort en stödgrej som inte skulle sitta där när maskinen var ordentligt monterad. Då gick jag och la mig ist. Men nu på morgonen gav jag den ett nytt försök och faktiskt har jag inte känt några skaningar alls på övervåningen. Det kan bara betyda att det inte är någon fara på taket med den nya maskinen som kommer att få slita hårt framöver. Hoppas den håller för det bara.