Nu är jag less och trött på min tillvaro som student. Om jag bara kunde se möjligheten och det positiva i att gråta floder och förbanna de ord som står på pappren. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Om två dagar är deadlinen här och jag har ingen aning om hur jag ska få ihop något alls. Vilket får konsekvensen att jag ignorerar mitt problem och tittar tillbaka på minnen som kan få mig att le sig ist.
Här är en bild som får mig att le, för att vi hade så roligt just då :)
Däremot kan jag ju tillägga att det är lite på det här sättet det känns just nu. Vad finns vid horisonten och tänker det blåsa upp till storm igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar