onsdag 8 januari 2014

Pappa, det plaskar under mina skor!

Det är ett nytt år. För första gången i mitt liv står jag ute med fötterna på en bar gräsmatta med massa vatten i, i januari!!. Det är underligt. Den vanliga ordningen är att det nu brukar vara meterdjup snö, flera grader under noll och skidåkning är en stor del dagens aktiviter. Men inte 2014, nej. Det är kanske så att det nya året kommer att ställa förgivettagna normer mot varandra och komma med utmanande överraskningar åt oss alla. 
     2013, innehöll både salt och sött. Jag och min faster föll in i ett gemensamt intresse av att börja odla lite eget tillsammans och jag söker lyckas med en liten skörd även detta år. 
     Min barndomsskog, där jag vandrat, plockat bär, lekt, gråtit och skrattat föll för trycket från någon som ville tjäna pengar. Nu kommer den plats jag älskar mest och som för mig betyder mest under många år framöver vara omgärdad av kalhyggen. 
      Livet vandrar oinskränkt vidare mot det okända och att se på det med positiva ögon förblir nyckelord att upprepa när något känns tungt och något att glädjas åt när släkt och vänner möts igen och när man uppskattar det man har framför sig. Lycka och god fortsättning till er alla. På återseende.