Omstart.. Klara färdiga gå!

Lite så känns det. Prov i skolan eller naturkatastofer är inte alls lika hjärtskärande jobbiga som att åka ifrån det hem och den familj man under hela sitt liv haft i närheten. Att kanske flytta några mil hade nog inte varit så farligt då man kunnat åka hem var dag om man nu ville. Men att lilla jag skulle släpa mig iväg 50 mil, bort från det som är absolut viktigast, nämligen min familj. Det gör ont.
     Men nu, några dagar efter "den stora flytten" så är det dags att börja leva i min nya lilla värld, som för tillfället innebär att jag ska åka till skolan och se om jag kan få tag i ett busskort och se om det finns några nya vänner att lära känna. Om det sedan finns tid över, hoppas jag att vi hinner med att packa upp lite fler saker, det är ganska mycket skräp som följt med som man ska hitta en ny plats för. hörs.