Nya vindar blåser norrifrån

Nu är det inte långt kvar till sista examinationsdelen under den här läsperioden är gjord. Snart börjar en ny omgång och jag känner hur oroligheterna börja krypa i kroppen. När ändringar är på gång förlorar jag allt fotfäste, trygghetskurvan faller ner till noll och alla taggar vänder sig utåt för att förhinda mig från att komma till skada. Det är fånigt. Allt förändras hela tiden och jag kan anpassa mig till det nya. Det är bara det att jag blir rädd. Jag vet inte vad jag kommer utsättas för, vad som kommer krävas av mig. Utöver den rädsla det innebär att inte veta så tillkommer ytterligare rädsla för att inte klara det, att det ska vara för svårt, att mina tidigare år inte har gett mig det jag behöver och jag kommer verka dum och okunnig. Nu är jag väl det också, men jag föredrar att själv vara medveten om det, men alla andra behöver inte veta det.
     Det är faktiskt intressant att studera sig själv och hur man reagerar ibland. Det är lätta att härleda osäkerheten inför något främmande till så många tillfällen i världshistorien. Ta till exempel järnvägens framfart, många protesterade och ville inte alls ha några järnvägar och nu många många år efteråt tar vi gladeligen tåget, iaf sommartid. Jag kan bara anta att det är en naturlig process jag behöver genomgå för att faktiskt bli beredd på vad som komma skall. Nu ska jag sova på saken. Natti