Om du väljer musikern att dela livet med.

Fundera på om du är den männsika som vill spendera mycket tid med din partner, eller om du är mer rörlig kring vilken tid på dygnt och vilken dag i veckan som du vill/kan umgås med den ditt hjärta klappar för. Kom inte med något snack om att när man är kär så får man det att fungera. Genomsnittlig tid för förälskerlse/kär är drygt två år. Efter det då?
     Du kan vara säker på att du kommer att få jobba med känslor som ensamhet, svartsjuka, irritation, frustration, tomhet osv... Mest av allt kommer du att få ladda upp med tålamod och tillit, men du måste också kunna säga ifrån.
     Någonstans på vägen kommer du att måsta acceptera de val du gjort och slänga alla jobbiga känslor ut genom fönstret och sedan njuta av stunden som du kan ägna åt dig själv eller åt något som behöver just dig. För din musiker kommer att komma hem till dig.
     Tvivlar du saknas tillräckligt med tillit och du får skärpa till dig så du inte fräser som en ilsken katt när musikern kommer hem. Det är inte alltid lätt och du har rätt att bli irriterad, speciellt när du fått en angiven tid och den inte följs. Jag har fått hantera det flera gånger och att höra förlåt fungerar inte alltid heller. Var alltid tydlig. Fortsättning följer... 

Stressad?! nej inte alls...

Ingen säger någonsin att livet är enkelt. Inte säger någon heller att det är särskilt trevligt mellan varven. Men det blir vad man gör det till. Så i en annars ganska mörk och trist tillvaro skapar jag ljus med något trevligt att äta.

Min ömtåliga kropp

Igår gick jag ut på en promenad. Tänkte att jag efter två månader sittandes på rumpan kunde behöva röra på mig. Det var en dum idé. En timmes promenad resulterade ont i båda fötterna, känsla av benhinneinflamation i en ena benet, ont i knäet samt en ömmande känsla i höften. Jag skyllde först på mitt stillasittande och sedan på kylan i luften och sist på mina skor. Så nu stannar jag i soffan med en filt, te och pepparkaksdeg (sockerberoende - nöden saknar lag).
     När jag slutar ha ont ska jag göra ett nytt försök att röra på mig. Men jag tror det kan ta lite tid eftersom vi ska ha drama imorgon och det kommer att kännas i mina ben om de liknar de lektioner vi haft förut.

Näthandel och bekvämlighet

Säkert har någon sett reklamen med mannen som sitter i garderoben och uttrycker en viss skräck för sin sambo som just då skriker och är överlycklig över vad hon hittat något på internet. Han skriker också.
     I det här hushållet kan man säga att det är tvärt om. Här skulle jag sitta i garderoben om jag hade någon som gick att sitta i och åtmindstonde sucka över Jonatans klädhandel över nätet.
     Fast jag kan heller inte gnälla över hans köp eftersom han i och med detta har en jacka som är bättre lämpad för hans tunna skepnad, som är längre och som går att knäppa ordentligt i halsen. Jag låter som min farmor, men jag har kommit på det är skönare än när det inte rinner in en massa kall luft från alla håll. Det märks att det har blivit vinter, fast att det saknas snö, men det börjar bli kallt ute. Stod i morse och funderade på om jag skulle ha vinterjackan, men bestämde att det måste sjunka ner till -15 innan det är värt det. Tänk annars så många jackor jag kommer behöva när det är -30.

Gör det själv!

Idag hyrde jag och Jonatan en gör det själv verkstadshall för att kunna byta däck där det inte var kallt och mörkt. Där fanns en härlig hissanordning som gjorde att vi kunde hissa upp bilden och ha alla däck i luften på samma gång. Jonatan tog ena sidan och jag den andra och så vips hade vi bytt alla fyra. Smärtfritt. Nu blir det sen middag.

Städartag

Emellanåt behövs det verkligen göras, det är inte roligt men ack så skönt det är när man är klar. Har skurat tak i badrummet. Taktvättning är en sådan där syssla som man helst inte vill göra så ofta då det är tungt för ryggen och nacken. Jag tackar min mamma för att jag fått låna en sådan där mopplikande sak som städtanter har som de drar utmed golvet (mamma är inte städtant). En sådan sparar tid och innan du vet ordet av har du gjort väggarna med.
      Nu njuter jag av ett ännu nystädat badrum och sjunker ner i soffan med kurslitteraturen och tar mig en funderare på hur jag ska överleva två år till...

Nyhetens behag

Jag fullkomligt älskar min tekanna. Det innebär att det blivit minst tre koppar färgat vatten med honung (Högänges) i om dagen. För att verkligen få till det bakade jag också både minipajer och falska potatisbakelser. Nummer två är slut och jag står i kvalet i att baka nya men vad är det egentligen för mening om jag bara ska sitta ensam?! Men äsch, te ska jag ha!

Pojken i ettan...

...har fest. Jag flinar gått i soffan när jag genom väggen hör We are the champions i skrålarversion och är glad att jag inte har lagt mig för att sova. Det hade blivit ganska svårt och jag skulle inte flinat åt det som jag gör nu. Det är inte ofta det är någon som väsnas likt det ikväll. På det år vi bott här har det inte hänt så vi hört det.
     Jag och Jonatan är inte bättre vi, jag slår vad om att de hör basen från de filmer som vi valt att titta på. Sedan kan jag bara hoppas att tanten under oss blivit lite döv med åren eller sover hårt.
     Enligt vad det låter som kommer nog festen förflytta sig någon annanstans då det lät som att de håller på att ringa en taxi. Det säger något hur mycket som hörs genom ett brevinkast :P kväll.  

En affärsrunda i Piteå

Idag åkte jag och Jonatan in till Piteå. Jag lämnade tillbaka ett par byxor jag hade köpt som jag inte riktigt kände passade. Sedan gav vi oss in butikerna och letade reda på en del förnödenheter till vintergarderoben. Det blev en ny mysig grön stickad tröja och vantar både till mig och Jonatan, så tittade vi också på en ny jacka till J men rockarna som finns för karlar är inte gjorda för J:s mer beniga form.
     När vi gick gatan fram sa Jonatan nu tar vi vänster, så det gjorde vi och han uttryckte sedan att vi borde ta vänster ytterligare en gång och på vår framfart kom vi till en butik som hade utförsäljning 50 procent på allt. Jag gick därifrån med en efterlängtad tekanna.

Dagens bildlektion

När man läser till förskolelärare på universitet och har bildlektion kan man få nöjet att skapa ateljerer i mindre format och reflektera kring vad miljön spelar för roll, vilka signaler den sänder ut.
     Det är inte något som enbart hör till en förskolas skaparvrå, utan gäller alla platser. Tänk efter själva, vad för intryck får du av att gå in i ditt egna kök? Är det en plats som säger, var här, baka, laga mat eller gå härifrån och usch så jobbigt? Sedan kan du fråga dig, vad vill jag att det ska signalera? Rummen i ditt hem speglas av ditt förhållningssätt till livet och det är genom att synliggöra dem som du också kan förändra en miljö du inte trivs i. Trivs du som det är, så har du iaf tänkt efter, och det mina vänner är vad skolan går ut på. Reflektion.

kärlek?!

I söndags var jag och Jonatan på middag hos Jocke. Hans föräldar hade varit på besök och lämnat en burk med egenodlade tomater. Bland dessa hittade jag en med formen av ett hjärta. Man kan ju undra om de mottagit den kärlek de blivit odlade med eller om det bara råkar vara en speciell sorts tomater. Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker bättre om att tänka att de blivit odlade med kärlek.

 

I Norrfjärden om ni missade att jag for.

När jag i förra veckan åkte ner till Sundsvall regnade det hela vägen till Umeå och jag förundrade mig över hur alla bilar jag hamnade bakom körde där det var som mest med vatten på körbanan. Nackdelen är att man inte ser så värst mycket, och risken för vattenplaning ökar också för dem. Vilket kan få ganska tråkiga konsekvenser för mig också om de tappar greppet om vägbanan. Dessutom är det tyngre för bilen att plöja undan vattnet i sin framfart. Som väl var slutade det regna i Umeå och solen kom fram och sken med värme när bilen i Birsta, Sundsvall, inte ville starta efter ett snabbstopp. Så där blev jag sittande tills pappa slutat jobbet och kunde rädda mig. Han kom, han såg, han löste problemet! Pappa är fantastisk.
     Att jag lyckats ta mig hem på egen hand firades med bastning nere vid sjön tillsammans med Vigges ungdoms/lättvuxengäng och efter några timmar med hög värme och kalla dopp i sjön sov jag som ett barn.
     Nu kommer vi till poängen med den första meningen i inlägget, när jag fem dagar senare åkte hem  med en bil som underkänts vid besiktningen och sedan klarat ombesiktningen blinkade solen mellan molnen tills jag ankom till Umeå, hör och häpna när jag säger att det började regna och det plaskade ihärdigt hela vägen till Norrfjärden. Faktiskt tror att det knappt slutat regna ännu.