Arbetsåret 2010

Då sammarfattar jag årets sista arbetsdag liksom så här, skenande häst och krånglande datorer och låsta dörrar då förstår du att det känns rätt bra att ha kommit hem hel. Året som helhet har varit bra och har givit ett stadigt klirr i kassan. Så om jag nu inte är lika flitig nästa år så kommer detta att ha varit det "rikaste" någonsin. Kanske får det bli ett nyårslöfte, att få ett ännu rikare (å då menar jag inte bara pengar) liv... börjar fint på måndag med start klockan 06:00.
     Nu ska jag dock förbereda mig inför kvällens firande.. hörs nästa år!

Norge

Nu är min syster på väg till Norge. Efter sig har hon lämnat ett ostädat rum. Det finns saker och lite kläder överallt i hela huset. Skotern som det skulle fixas med känner sig antagligen lite övergiven just nu. För Sanna är inte kvar längre. Kanske kommer hon hem till Nyår. Vi får se. Men jag hoppas hon kommer trivas och utvecklas på det mest förtjusande sätt.
     Lycka till!

Spelkväll hos Frida och Emil

I fredags blev det en sällskapsspelkväll hemma hos Frida och Emil i deras nya lägenhet. Ett glatt gäng som så gott det gick försökte spela alla spel på engelska då en av oss var utbytesstudent som inte kan det svenska språket så väl. Vi hade riktigt roligt. Tack för en trevlig kväll!

Ett nytt synsätt

Jag ser min omgivning som i ett slags fisheyeobjektiv med mina nya glasögon. Låter underligt kanske. Men det är så. Väggar, fönster, dörröppningar och möbler viker sig inåt. Om jag tittar på golvet så ser det ut som om jag går på en upphöjning som ständigt följer mig. Även nu när jag skriver detta så är skärmen lätt rundad mot mig och resten runt omkring är en aning skevt.
     Kändes otroligt obehagligt när jag först använde dem, men nu börjar det sakta men säkert kännas bättre eftersom jag vänjer mig vid det. Ska däremot aldrig använda glasögon vid festligare tillställningar där alkohol förekommer då jag inte alls kommer att kunna gå då världen redan var skev i mina ögon.

Helgmys

Mamma hade planerat en liten grillfest för att inviga den nya grillen som hon och pappa gjort. Naturligtvis regnade det hela dagen, kvällen och natten. Men vi grillade ändå! Brasan sprakade munternt i regnet och när köttet var färdigt gick vi in och åt. Sedan gick jag och Mattias hem till honom för att se vad hans systrar gjorde. Så tittade vi på film och jag fick skjuts hem den korta biten eftersom det regande ganska kraftigt då.
     På lördagen gjorde jag något nytt. Något jag aldrig gjort förut. I sällskap av Mattias gick vi ut i skogen och plockade svamp. Det blev en korg med trattkantareller och några gula fina kantareller.
     Idag blev det så fint väder å då blev en kort tur till sommarstugan där jag tänkte jaga rätt på några tätvuxna granar. Jag insåg när jag kom fram, att hitta en massa tätvuxna granar som jag kan använda, kommer inte att bli något problem.

(mamma grillade idag igen)

Lördag kväll

Igår kom Frida och Emil på besök. De ska titta på en soffa till deras ny lägenhet som av en händelse finns i Stöde. Så de tänkte att de kunde åka till mig en dag innan och provsova den nya soffan som Sanna inskaffat för bara några dagar sedan. Å då kunde de också åka med mig när jag ska rösta och sedan åka med mig till stan när det är dags för en ny rond elementsutlärning.

Det är därför jag sitter här... för att jag ska snabbt gå igenom vad det är jag ska visa Bo idag. Vet att det har med svartvitt att göra och att förstärka en grå kant till svart utan att låta det vita bli grått. Öka kontrasten fungerar inte riktigt bra här, men nivåer gör underverk efter att man försäkrat sig om att det vita verkligen är vitt. Har ytterligare en stund på mig att leta fram ytterligare alternativ.

Så tillbaka till Frida och Emil. De sover fortfarande. Tror jag. Men igår hade jag åtminstonde trevligt. Vi spelade spel och pratade. Det blev en omgång alfapet, där Emil utklassade Frida och mig så illa att inte ens om hon och jag la ihop våra poäng kunde vi komma ikapp. Sedan gav vi oss i kast med Disney TP och där hade Frida och jag mer tur än Emil. Lätt snurriga i bollen efter att ha suttit runt ett bord en lång stund, bytte vi plats och satte oss på soffan och spelade en omgång slump* som fick oss att skratta frustrerat över hur korkat spelet är. Alla lyckades faktiskt ta poäng vilket är en bedrift nog. Så vi var ganska nöjda när våra tio ronder var avklarade och kröp gladeligen i säng. Nu ska jag se om jag kan hitta någon frukost i det här huset som är ätbart.

* Slump, en sidogren till Plump som härstammar från en kväll med grannarna. Det går ut på att när man fått sina kort ska vända dem så att alla de andra deltagarna kan se dem, men inte du själv. Sedan ska du gissa hur många stick du kan ta. Därefter är det den som gissat på högsta antalet stick som börjar och det är bara att dra kort ur din hand och hoppas på att turen står på din sida. Detta spel är nog mest lämpligt när tankeverksamheten inte är i toppklass och när sällskapet är viktigare än själva spelet. Det är bara tur som gäller.

Det är ingen som klagar

Var gång telefonen ringer och det står Dagis eller Fritids ler jag inombords. Jag ska få mer jobb! Tycker om att ha fullt upp, livet känns mer meningsfullt och de lediga stunder man får betyder så mycket mer då. Å nu tappade jag tråden så jag fortsätter väl en annan gång med att berömma livet över hur bra det är.

Tapeter, tapeter och tapeter

Så har man lagt undan den ursprunglig planen. Sommarstugan får vänta medan jag hälper vänner att tapetsera om en lägenhet i stan. Sakta men säkert blir rummet (det stora rummet i ettan) klätt i ljuvt ljust grönt som gör att det blir lite ljusare än den tidigare mörkgrå nyansen som satt där innan.
      Eftersom de ändå skulle köra en soffa till lägenheten på släpvagn, tyckte jag att vi lika gärna kunde ta en sväng till Bauhaus för att köpa bänkskivan till Sannas och mitt kök. Då Mattias aldrig är omöjlig så gick det alldeles utmärkt. Det var också tur att Viktor var med för annars hade det kunnat bli tungt att bära en tre och en halv meter lång bräda med en brädd på 61 cm. Den kom hem i ett stycke. Så nu står den i köket och bara väntar på att pappa ska dela den i två, göra ett hål för diskhon och sedan är det väl bara att sätta dit, nästan iaf. Kan knappt tåla mig tills det finns tid att gör det... för nu längtar jag nog till ett färdigt kök som går att använda som ett vanligt kök.

En sista stund...

...innan löven på träden gulnar och faller av. Varje höst gör det lika ont. Edith Södergran skrev att "visst gör det ont när knoppar brister" om våren. Men jag menar nog på att ångesten som framkommer när löver inte orkar hänga kvar när nordanvinden friskar i gör ännu mer ont. Varje löv representerar ett minne eller en idé som sakta faller i glömska för att sedan ruttna bort. Varje årstid kommer och går. För varje år lite snabbare än året innan.
     Hemma sitter jag som 20-åring och vet inte var jag ska bli av. Andra har planer och idéer och åker från stad till stad för att lära. För att få ett bra jobb. Vore jag smart skulle jag också göra det. Men vet ni vad. Jag vågar inte. Kan fortfarande inte kommer över olusten som kommer krypande när jag tänker på alla redovisningar, tentor och prestationer som måste gås igen innan man kan komma ut på andra sidan. Hur andra ska värdesätta det jag säger eller gör. Att de sedan ska säga att "bättre kan du" eller "bra gjort". Jag orkar inte. Min karaktär håller inte för ytterligare bedömning, 12 år var tillräckligt. Jag vet att oavsett vilken bedömning jag får kommer jag gråta både före och efter av ren skräck för att det inte ska bil/blev bra nog. Petnoga är vad jag är.
     Så hemma stannar jag. Ska försöka mig ta mig fram på egen hand tills jag samlat mod att göra det många andra gör just nu utan att blinka. Alla drömmar och önskningar dör på hösten, precis som löven på träden. En stund vackra och sedan finns inget kvar än kala grenar där dina idéer suttit och verkat så bra. Men ack så blå de blir när realisten knackar på. Välkommen hem, haft en bra semester?

Det vankas bröllop...

Åker nu från ett mörket, men lampbelyst Stockholm. Det är mysigt. Imorgon klockan 05:20 kommer Sanna och jag forhoppningsvis befinna oss på rätt ställe...  nära en skön säng eller soffa (inte så nogräknat eftersom vi antagligen är för trötta då för att det ska spela någon roll) Några timmar får vi kanske igen innan det är finkläder på för att sedan åka till kyrkan och se Pernilla och Daniel gifta sig. Sedan hoppas jag på massor av god mat och STORA bitar tårta. Men det är senare det.
     Nu ska syrran och jag sitta och sova och antagligen sällskapa med en mängd budget-resande* och backpackers även om vi nämdelsevis inte kommer samtala med dem. Jag tror jag sköter mitt och undviker andra denna tid på dynget, speciellt på tåg. Trevligt trevligt.

* Frida... ingen hejarklack eller galna fotbollsälskare inom synhåll. Ingen till synes totalt onyker heller. Ännu.

Far fram som ett yrväder

Ibland kan man fråga sig vad som egentligen lönar sig i längden!?
     Idag blev det ett fasligt åkande fram och tillbaka. Skulle helt oskyldigt besöka tandregleringen för att åter igen limma fast den fördömda tråden bakom tänderna. Frid och fröjd, jag kommer undan med en fatura på 380 kronor för de tio minuter jag var där.
     Sätter mig i bilen och kör raka spåret till Stöde och mitt sommarjobb. Kommer fram och in genom dörren. Personalen säger att någon sökt mig som undrar om jag kan jobba i Matfors resten av veckans två vardagar. Åh, vilken chans att utöka mitt vikarieområde, tänker jag och svarar att ja om det är okej för de övriga inblandade så visst. Det är lugnt. Rusar till bilen och kör tillbaka halva vägen jag åkt bara femton minuter innan för att sedan hoppa på en ny karusell.
     Den sammanlagda summan för mina resor och min tappade arbetstid kan nog inte kompenseras för att jag kanske får några kronor mer som vikarie än som sommarjobbare. Men å andra sidan kanske jag genom att visa mig intresserad kan komma att få fler förfrågningar som kanske kan komma att göra mödan värt. Det återstår att se.
    

Eric... en roman om Skivvärlden.

 Äntligen har jag tagit mig i kragen och köpt en bok som inte kan betäcknas som  romantisk. Sjukt bra böcker.  

Bitelinepizza och Bakgårdentårta

Igår efter att jag hunnit in genom dörren, plockat fram köttfärsen och ställt Jim vid spisen för att steka köttet åkte jag och Jonatan till Granlholm. Där var vi ett muntert gäng som beställde pizza och hade bara en timme och en  kvarts väntetid...  En av killarna jobbar på bakgården så han hade med sig en jättemumsig jordgubbstårta och två blåbärskransar!
     Så där satt vi och myset tills jag vid tolv tyckte att jag borde åka hem så att jag skulle orka med att jobba fredagen på min tredje vecka på dagis (som man sedan -98 ska kalla förskola av någon enormt dum anledning som jag inte känner till men som måste vara dum). Bara en vecka kvar nu innan jag inte får jobba där något mer just nu. Det är lite tråkigt, för det är väldigt roligt med alla "galna" barn.  

Nu är det klippt!!!!

Förra helgen fick jag en pojkvän med kort hår! Emelie och jag plockade fram maskinen och rakade av det. Han tvärvägrade inte. Hade han gjort skulle vi låtit bli. Det blev superbra :)

Inga höjdare på att följa strömmen...

Jaha, det var ett tag sedan nu och jag hinner inte med, det är alldeles för fint väder. Sitter hellre ute på sjön med metspö än sitter vid datorn. Fast mycket fiska har det inte heller blivit.
     Nu är det ju så att Emelie, Sanna och jag prövat att forsränna på madrass i utloppet från sjön. Det gick inte alls bra. För lite vatten och för mycket sten! Där ingen sten fanns, fanns heller inget snabbrinnande vatten. Så vi fick klättra över stenarna och sedan simma en lång bit innan vi hamnade i en ny sjö. Därifrån fick vi gå över ett  kalhygge, ett stycke skog, en djupgrässtig och slutlingen vägen från Intaget till bilen. Blöta, barfota och halvt uppätna av mugg och knott. Vår lilla utflykt tog fem timmar och var inte alls så rolig som när vi kom på det i våras ( då med absolut mer vatten i ån). Men vi hade trevligt, precis som vi brukar. Vattnet var iaf inte kallt!
   

Sand mellan tårna

Två dagar på Slädaviken. En dag med Frida, Emil, Jonatan, Kalle och Frebbe. Det var kallt i vattnet och det blåste kallt, men solen var varm. Andra dagen, det var idag. Då åkte Jag, Jonatan och Pontus dit och vi har badat och solat och ätit kakor hela dagen. Så lugnt och stilla i värmen. Jag älskar när det är så här varmt. Man drivs ut i det kalla vattnet för man vet att annars kommer man koka över. Det borde vara fler sådana här underbara dagar på sommaren.(Hoppas ni högre makter uppfattat budskapet)
     Sedan åkte Jonatan och jag till Hj för han ställde till med kalas. Så vi, en massa folk åt middag och tårta och spelade en halvtimme brännboll (inte riktigt i den ordningen men ändå). Lag Ivan (mitt lag) förlorade med tio poäng. Jag märkte att jag är verkligen sämst på att slå bollen. Nej, de fanns inga kärringträn'. Så det blev några kassa försök iaf och sedan var det bara att springa utav bara den utan att bli bränd för att skapa lite poäng iaf :P
     Nu sitter jag hemma, fast att jag skulle kunnat vara kvar och sedan varit med Jonatan, men nu får det vänta tills på måndag. För då kommer han till mig efter att ha varit hos favoritmoster.
      Nu blir det mera jordgubbar!!

Tillbaka!

Så var man klar för i år. Nu börjar den lugnare delen av året. Inga födelsedagar och inget annat firande av något alls... förutom ett bröllop till i augusti. Men det är då det.
     Det var trevligt på midsommar och jag har bilder, men eftersom jag använt min Nikon så dröjer det ett tag innan jag kommer mig för att faktiskt skicka iväg rullarna på framkallning.
     Sanna och jag gjorde tre olika skattkartor  med en massa ledtrådar och skickade sedan ut alla närvarande indelade i tre lag kors och tvärs över tomten där de skulle lösa ledtrådarna och hitta skatten. Det var roligt att se på, där de stövlade fram och tillbaka. En kväll att minnas helt enkelt.
     I förrgår bjöd Frida och Emil på middag. Jonatan och jag ansvarade för salladen och efterrätten. En vän till Emil var också med. Rätt trevlig men väldigt tystlåten. Vi spelade plump, jag tror att jag kom sist. Har förträngt vem som vann!
     Sanna och Jim fyllde år igår. Det var en trevlig dag. Roligast hade jag när vi på kvällen hade Emelie och Mattias på besök och jag påminde Emelie och Sanna om den gång vi skulle ruva på ett köpeägg i lekrummet hos Emelie utan att våra mammor upptäckte det. Vilket inte alls gick så bra... speciellt inte när ägget gick sönder...
     Sanna och Emlie har tänkt sig att göra en bok med allas deras påhitt. Om det är för att ingen ska göra samma sak eller bara för att andra ska få sig ett gott skratt kan jag inte säga med säkerhet. Men roliga har deras och är deras upptåg. Vänta er inget annat...
     Mamma säger nu åt mig att komma till bordet för att äta jordgubbar... kan inte annat än lyda!

Sommarkänslan

Såhär precis innan midsommarhelgen tar sin början så skiner solen och det är varmt i luften. Jag sitter under äppelträdet, lyssnar på musik och försöker skriva gåtor till morgondagen då vi ska ha en skattjakt. Om en stund kommer Emelie och då blir det skoterfixning... en kedja ska sättas dit. Det kommer bli en ganska kul eftermiddag. Senare kommer Jonatan, om inget underligt inträffar. Så om regnet bara håller sig undan kan inte den här dagen bli bättre. Åker till stugan i kväll också. Kommer åter efter helgen.

Ro, du ljuva ro...

Äntligen har jag tagit mig igenom en prövning av mitt tålamod och ork. Sammanlagt har det blivit ett bröllop, tre födelsedagskalas, tre studenter, två dagar jobb och två vanliga avslutningar. Det kanske känns som en helt vanlig vecka för några, men jag är verkligen inte van detta tempo. Vanligtvis finner jag mig sittande med flera dagar utan att ha något planerat och gör det som faller mig in. Det är så jag vill ha det. Men ibland får man offra sig för laget heter det ju. Många gånger har jag velat dra täcket över huvudet och fortsätta sova och andra gånger har jag somnat i soffan av ren utmattning.
     När jag nu fått varva ner och återhämta mig, så tycker jag nästan att det är lite tråkligt för att det inte är något på gång. Fast längst in tycker jag det är skönt att ha tid att ligga på ängen och se figurer i molnen. Det är ju ändå sommar och det är väl den tid jag tycker bäst om.

I full gång!

Nu är det gasen i botten som gäller. Lördagen bjöd på barnkalas, bröllop (det var mycket trevligt ) och på söndagen var det trav. Måndag och tisdag innehöll städning och iordningställandet av en massa saker. Onsdag(idag) fortsätter städadet och matlagning tillkommer på schemat. I eftermiddag blir det dubbla studenter på skvadern och sedan mer matlagning. Imorgon blir det fotografering och bilkörning hela dagen. Lillasyster tar studenten! Fredag blir det skolavslutningar och mer mat inför lördag samt middag hos Carro. Lördag... blir det städning av stranden i Vigge och sedan fest på Majskansen för Carro som fyller 20. Söndag blir det glassfrossning i Stöde hos Emelie och på måndag fyller Jonatan 20.
     Jag borde inte sitta här! Hejs.

Lördagen som det blev något av

Det var cykeltvävling runt sjön. Starten gick halv elva. Jag sov. Klev upp lagom till att den grillade korven var färdig att ätas. Trost det åt jag inte. Hade inga pengar med mig. Men jag satt och var trevlig. Så fick jag veta av Mattias att han skulle hem och tapetsera.
Det tyckte jag att jag kunde hjälpa honom med eftersom jag inte hade något annat att göra. Klockan ett började vi... efter fem blev det mat... runt sju blev det vattenpaus... klockan tio hade vi petat dit den våden och Elisabeth bjöd på kvällsfika. Mattias och jag är absolut de bästa nybörjarna på att tapetsera, det blev så grymt bra!
Så nu ska jag snart krypa ner i sängen för att ta en välförtjänt vila. Om jag vaknar i vettig tid imorgon hinner jag följa med till sommarstungan för att börja städa den inför den kommande sommaren. Sov gott.

Fika med Christian

Igår, eller i förrgår om det ska vara korrekt, var det min tur att bjuda på födelsedagsfika (bättre sent än aldrig) eftersom Christian fyllde 22 i början av maj. Så jag köpte lunch och efterrätt i stan. Körde upp oss på Norra Berget. Där blev vi kvar hela dagen. Vi gjorde en lite utflykt nerför berget på måfå och hoppade omkring bland stenarna och kikade ner i dalen. Så var jag också upp i utkikstornet för första gången. Det var riktigt högt och det blåste så jag gick ner när mina regnblöta fötter frös.
På tal om fika... Frida vi måste köpa varsin sockerkringla snart! Det var så länge sedan.

kalasx3

Helgen har bjudit på en massa kakor och tårta. För Sofia var det dukat på logen, med långbord så vi alla fick plats. å när vi fikat klart flyttade vi undan borden och ägnade oss åt att dansa lite. Förhoppningsvis kommer det att anordnas dans på grannarnas loge i sommar och höst.
     Söndag, då fick jag åka till stan för att fira Pontus. Mådde inte rikitgt bra i magen (för mycket tårta dagen innan :P) så jag hoppade över tårtan men kakaorna smakade alldeles underbart. Presenten gick hem och sent på eftermiddagen åkte jag hem för att äta middag och sedan gå till nästa kalas.
     Maria fyller femton idag, men vi kalasade igår. Det blev en enkel smörgåstårta som smakade riktigt bra (hemmagjord tror jag den var) och sedan pinocchiotårta och kladdkaka, bara att välja eller ta båda :). Så det blev sent igår innan vi kom hem. Med en massa socker i omlopp blev det svårt att sova och idag känns det riktigt hopplöst att orka vara uppe. Men det kanske har med städningen att göra!? Vem vet.

Fredag

Sitter ute i solen. Det är premiär för både mig och datorn att sitta tillsammans ute på gräsmattan. Fåglarna kvittrar precis som de ska göra på våren. Luften står nästan stilla och solen skriner genom de tunna moln som svävar långt ovanför mitt huvud. Några humlor surrar och flitiga myror försöker gena över mina ben. Utan lyckat försök då jag kastar bort dem. Någonstans, ljuder en gräsklippare. Vattnet krusar sig lätt och är alldeles svart. Dagen är underbar! 

Solskensdagen

Känner mig alldeles lycklig när jag tänker på vilken underbar dag det blev. Grannarnas bro var dagens samlingspunkt, där satt man för att umgås. Mattias dök upp på eftermiddagen och Annika bjöd på kaffe och sockerkaka. Å där i solen kom jag på att det skulle vara jätteskoj att fiska. Sagt och gjort. Efter att ha ätit middag och sedan klippt ner hallonbuskarna, dök Mattias upp på fyrhjulingen och vi lastade på batteri och motor (miljövänligt) och körde ner till båten. Satte allt på plats och så gav vi oss iväg. Solen sken och en svag krusning lekte på ytan. Jag fick första fisken! En liten gädda som vi kasta i igen (kastade i samtliga gäddor) Sedan tog Mattias igen genom att dra upp tre. Där någonstans gick solen ner och batteriet la av. Vi rodde hem. Nu känner jag hur trött jag är och kommer sova gott när jag väl lagt mig, vilket blir snart. Bara ett par bilder.

Mattias med den största gäddan för kvällen.

Solen på väg ner bakom berget.

Jag gav efter...

Jag hoppas nu att dessa duger till festligheterna som inleder sommaren 2010.

Viggeklanen på båtresa

När mamma fyllde år förra söndagen gjorde vi i "Viggeklanen" (tre familjer i Vigge som inte är släkt med varandra, men som hänger ihop på allehanda tokigheter) en utflykt med Jungfrun som syns på bilden nedanför.     

Pappa kunde inte låta bli att peta på allt som kom i hans väg.

Så blev det tårta och kaffe i salongen :P

Sedan fick jag styra båten och jag befann mig för en stund i himmelriket på jorden.

Sofia tyckte att det var en skojigt att åka båt

Friskt vågat hälften vunnet.

Så var det gjort igen. Det årliga Sista Aprilbadet. Kallt som bara den, men det blev ett ordentligt dopp med huvudet först och sedan en vända med fem små, snabba simtag. Nu säger du säkert huu, och ja det gjorde vi med, men det är så lätt värt det :)
     Sedan när brasan och vi blev ansatta av regn gick vi hem och hade någon form av workout i gymnastiksalen. Emelie körde kast med liten Sanna, Sedan blev det styrbrottning (den som kan stegen för åt vilket håll den nu vill), en sväng av den gamla gympan, med att plocka äpplen och sedan lägga dem i korgen och en fri stund, med hopp och lek. Alkohol? Nej inte en droppe och vi hade mördande skoj ändå.  
   

trassligt

Min dator är trasig! Tråkigt. Jag tyckte riktigt bra om den. Mer synd är att jag behöver en dator med Photoshop till nästa vecka. Det är svårt att göra fotojobb utan dator. Så imorgon åker jag till stan för att köpa en ny.
     Det är otroligt hur beroende man kan bli av tekniska prylar. Hur många skulle idag överleva utan dator? mobil? micro? bil? Någon som vågar svara på det. Vad skulle du ta dig till?

Verkligheten är ikapp...

Så då var man hemma igen. Efter två veckor på vift. Det är skönt att få sova i sin egen säng men den är äckligt tomt, nu när jag inte delar den med Jonatan.  Det är åter femtio mil mellan oss. Sjukt tråkigt. Ibland avundas jag dig Frida, som har emil hemma för det mesta :) Men det är ju inte så långt kvar tills Jonatan kommer tillbaka för att ha sommar. Men det är som vanligt.
     Vad som förbryllar mig däremot är min dator. Den har fungerat hemma och överallt där jag använt den, förutom i Jonatans lägenhet i Piteå. Där har jag fått tampas med att den inte alls funkar. Det var ingen skillnad den här gången, förutom att den inte fungerade ens utanför hans lägenhet. På väg hem till Sundsvall prövade jag att starta den, men nej. Den ville inte. Så kom jag hem och den fungerade fortfarande inte och nu är den efter lite klurande helt paj. Så nu är jag utan dator och hänger läpp för det, men kanske kan mammas nybakta bullar muntra upp mig. En som precis kommit från ugnen och ett glas mjölk. Det är precis vad jag ska göra. hörs.
   

På promenad

Jag tog en promenad nu på morgonen. Gick runt halva Öjebyn tror jag. På vägen tillbaka gick jag förbi korskyrkan och de gamla stugorna som står runt den.
     Gravgrävaren som jag mötte på en av mina promenader i början på veckan berättade att i stugorna hade det bott bönder och torpare utifrån trakten. Han sa att de ofta bodde så långt bort att de inte skulle hinna fram och tillbaka från mässan på en dag och därför övernattade.
     Just som jag trippade omkring bland de gamla stugorna som för att i mitt sinne återskapa en dag som denna. En vacker söndagsförmiddag i början av våren. Då började kyrkklockorna ringa. Så jag satte mig på en trappavsats i solen och lyssnade.
     I vinden kunde man nästan höra skrattande barn och skällande hundar. Det är något speciellt med kyrkklockor. Jag är inte så förtjust i kristendomen och inte dess byggnader heller, men kan se dem som konstfulla ibland, men klockorna har jag inget emot. Med sitt ljud ger de många människor tröst och en känsla av trygghet. När de sedan tystnade, då började jag gå hemåt igen. Lyssnade på, Phil Collins Son of a man och kände mig glad. Jag tror det är solen som får mig att bli så glad fast att jag inte har mycket att göra.
      Snart måste jag åka hem igen. Så jag får passa på att njuta så länge jag kan innan verkligheten hinner ikapp mig...   
 
      
   

Nya äventyr

Så var jag klar med mitt lilla hunduppdrag i stan. Allt är åter i sin ordning och jag kan luta mig tillbaka, för det har ju gott bra. Men om en timme bär det av igen.
     Idag står det buss 8 timmar på schemat med start prick kl 8. Det börjar bli tröttsamt att uträtta sig för den sortens behandling... men vad gör man inte för kärleken! Dagen till ära så har vi fått mulet väder och det blåser.. usch. Det är tur att jag får sitta inne.
     Dagens underhållning blir från boken nedan. Jag hoppas på att den är lika skoj som de andra han skrivit.

Muu... bröl... jag menar OJ!

Jag och Carro var på väg hem till henne för att hämta lite träningskläder till hennes softbollträning. Då hamnar vi bakom den här och det var vi inte beredda på. Jag ropade till, för någon tusendelssekund trodde jag den var en livs levande! Tur att jag hade fel!

För övrigt är jag hundvakt och springer ut i både solsken och regn-rusk, blev en långpromenad igår så jag har träningsvärk idag. Så går det när man inte är van och vill för mycket :P

Bilder till inlägget "Överraskningen"

Här anländer vi på skotern. Wilma hade hoppat på tidigare och slapp då gå uppför backen. Jag hade ingen aning om att vi var precis där!

Här susar vi fram i vårat madrass och stjärtlappståg. Ni ser ju så fort det går! Faktiskt så fort att i just den här omgången hamnar jag i ett gupp som gör att jag inte längre sitter på stjärtlappen utan åker endast på baken. Det gjorde lite ont :P

Som i varje tågåk hamnade vi i en stor hög vid foten av backen.

 

När vi blivit både blöta och trötta började vi styra hemöver igen. En resa som gick alldeles underbart bra. Vad är väl en bal på slottet när man kan njuta av solsken och avgaser :P

Mattias blir kidnappad för en helplanerad eftermiddag och kväll!

Är man påhittig så är man. Det är iaf vad man kan kalla Emelie och Sanna. De har planetrat ihop allt möjligt tillsammans genom åren. Men det är först nu som de kan sätta planerna i verket eftersom de nuförtiden är riktigt självständiga. Det är underbart att få ingå i deras ideér. Här kommer några bilder från deras senaste påhitt :)

På långfredagen började vi förbereda överraskingen till Mattias. Nämeligen att hugga upp en vak att svalka oss i när det blivit för varmt i bastun.

  Dagen för vår överraskning blev en mycket fin dag. Det var angeltävling på förmiddagen och jag tog ett par skridskor och stavar och åkte bort och pratade smörja med lite folk. Sanna kom med skotern och vi åkte lite fram och tillbaka där innan vi for hem för att förbereda oss inför eftermiddagen schema.

Vi kidnappade Mattias (han på kortsidan) och tog honom till middagsbordet nere på sjön. Där åt vi grillspett med potatisgratäng. Vi åt med sked på sågade träplattor, drack ur koncervburkar och satt på stubbar runt en gammal dörr som fungerade som bord uppställd på två träbockar. Sanna och Emelie lyxade till det med att sitta på sin skoter. 

Efter maten ägnade vi oss åt lite oskyldig åkning med skotern. Bakom hakade vi på både madrass och pulka. Så prövade vi att åka stjärtlapp och det var nog både det roligaste och svåraste!

Vi pausade i åkningen med att äta tårtan som Emelie och jag bakat tidigare på dagen. Mumsigt värre! Sedan plockade vi ihop oss och satte åter en ögonbindel på Mattias och körde honom bort till bastun och vaken där vi sedan satt och svettades och åt exotisk frukt.  

Tvättmaskiner

Igår sprang jag in på ICA och köpte tvätt- och sköljmedel. Inget speciellt med det, många gör det varje dag. Jag kan däremot inte minnas att jag någonsin gjort det förut. Så jag tänker på det som mitt första försök att hitta rätt i tvättningens magiska värld. Efter att ha doftat på nästan allt valde jag ut det som kändes bra, betalade och åkte hem.
     Tvätta kläder, det har jag gjort många gånger så det är inga problem med det. Förutsatt att det är mammas och pappas Gamla (märk väl Gamla) tvättmaskin som troget tjänat familjen de senaste 20 åren.
     Men nu var det inte den Gamla. Det var Sannas och min nya, som mamma gett oss i tidig födelsedagspresent/studentpresent som skulle köras på riktigt för första gången med kläder i. Jag matade i och ställde in gradantalet 40 på normaltvätt-ratten och sedan varvantalet på 900 med en annan ratt och struntade i förtvätt eftersom kläderna inte var fullt så skitiga. Jag tryckte på Start...
     Den börjde ta in vatten och köra runt kläderna lite. Stannade av. Fortsatte. Stannade av och fortsatte igen. Så brukar inte den Gamla tvättmaskinen låta alls. Men jaja, det är en ny och de är annorlunda. Så jag gick upp till de andra ist. Där pratade jag med pappa och tillsammans gick vi ner igen. Vi möttes av att den gick, stannade av och fortsatte. Jag gick upp igen. Satte mig vid mina bröders dator och lyssnade på musik. Tills min bror ropar från vardagsrummet "känner ni hur det skakar"!
     Hela huset skakade och fönsterna skallrade. Det var just typiskt. Det går inte att använda en maskin som får huset att uppleva en liten jordbävning varje gång man ska tvätta.
     Det blev stilla och pappa kom upp och skämtade om skador på väggen och hans skadade finger när han försökt hålla maskinen på plats. Han försvann ner igen och kom sedan tillbaka och sa att nu borde det gå bra eftersom han tagit bort en stödgrej som inte skulle sitta där när maskinen var ordentligt monterad. Då gick jag och la mig ist. Men nu på morgonen gav jag den ett nytt försök och faktiskt har jag inte känt några skaningar alls på övervåningen. Det kan bara betyda att det inte är någon fara på taket med den nya maskinen som kommer att få slita hårt framöver. Hoppas den håller för det bara.            

Överraskningen

Igår var en överraskningens dag. Sanna, Emelie och jag gav oss ut på en skoterutflykt med den 40 år gamla skotern som de två andra är ägare till. Den fungerade med avsevärd medvilja och tog oss sakta men säkert mot vårat utflyktsmål. Solen sken på en klarblå himmel och vi slet som oxar när skoterna fastnade, bankade lite på variatorn när den fastande och höll för ansiktet när snön yrde om oss när det gick att dra upp farten. Vi skrattade och hade väldigt kul. Efter en och en halv timme och med mindre än en kilometer till målet så sätter Sanna en ögonbindel på mig så jag inte kan se något alls...
     Av åker ögonbindeln när flera röster stämmer in i "Ja må hon leva uti hundrade år". Där står de närmsta släktingarna och goda vänner och ler muntert. Grillkorven fräser på grillen och kakorn skymtar fram i kassarna.
     Men allra roligast var det när vi traskade upp på åsen med pulka och madrass i högsta hugg. Min yngsta kusin åkte på ett tefat och ropade "akta backen, akta backen" och vi andra skrattade högt när någon välte och plöjde i marken så snön yrde. Mitt i detta kom Emelie och jag på att vi skulle prova att åka stjärtlapp, det var ju så många år sedan sist. Sagt och gjort så gick vi och hämtade fyra stycken. Det var så länge sedan och tekinken saknades helt för min del, men oj så fort det fick!
     Till slut valde vi att åka stjärtlappståg, med kusinens tefat som han och Sanna delade och madrassen som hans storasyster ville åka på. Medan Emelie, jag, Karin och Johan satte oss till rätta på de små plastbitarna och lade benen om varandra för att bilda en kedja och vi tjöt av skratt när vi susade förbi mamma som stod vid sidan av banan med kameran och vi alla slutade i en skrattande stor hög i slutet av backen.
     När vi sedan tagit oss hem så fick vi gå till grannarna för att fira deras dotter som fyllt år och sedan orkade jag inte så mycket mer än att lägga mig i sängen med en bra bok. Humöret var verkligen på topp hela dagen. Tack allesammans för en underbart härlig dag!

I uppmärksamhetens våld

Att vakna i gryningen till min födelsedag är en liten vana jag har. Baksidan med det är att jag brukar ha problem med att somna om. Jag vet att jag några gånger faktiskt klivit upp före alla andra och tittat på tv för att fördriva tiden. Men så har mamma klampat upp för att säga åt mig att lägga mig i sängen igen. Det är samma sak med julaftnar, då vakar man också för tidigt... varför?!
     Förväntningar skulle jag svara. Att man hyser ett stort hopp till att man ska få det man önskat sig och att dagen ska bli den bästa dagen på mycket länge. Många gånger när jag var yngre slog hoppet hårt tillbaka på mig som för att håna mig för att jag kunde önska mig något så extravagant som radiostyrd bil eller en överstor hög med lego. Fånigt jag vet, men icke desto mindre sant. Egentligen inte så konstigt att jag inte fick det... för jag bad aldrig om att få just det. Det är sådant man inte förstår när man är liten.
     Den här gången behövde jag inte alls bli besviken, jag belönades med bland annat en skruvdragare! Det gjorde en stor del av min dag. Resten stod smörgåstårtan för och de människor som hurrade för min skull. Sist jag blev så rörd över att få så mycket uppmärksamhet var när jag tog studenten. Då fick jag verkligen bita mig hårt i kinden för att inte börjar gråta. Det var nästan lika intensivt i tisdags. Det är så det känns för mig att stå i uppmärksamhetens centrum. Jag är glad att jag inte behöver göra det så ofta för det tar så mycket energi att stå upp och inte bryta ihop. Ett stort Tack till alla som kom hit och var så glada!          

Fy sjutton, jag är trött!

Jag fick främmande i onsdags. Av J från Skåne. Det var hans andra besök här och det första under vinterhalvåret. Självklart skulle vi åka utförs och på längden, åka skridskorna på isen, grilla korv, åka pulka och skoter, pimpla, ta en sväng i stan och kanske bygga något spännade av snö.
     Vår första motgång var att vädret inte rikitigt ville vara på vår sida. Mulet och plusgrader. Slaskigt!
     Men igår tog vi oss iväg till Hassela för att åka slalom. Hela dagen bara försvann i vinddraget. Någon bild dyker nog upp så småningom. Vi hade kul! Sanna stannade i värmestugan och läste. Tvärtrötta var vi också när vi kom hem, med ont i både det ena och det andra benet.
     Idag blev det minusgarder, sol och det var vindstilla till att börja med. Så J och jag gav oss iväg vid gott mod på längskidor rakt in i skogen. Där jönsade vi runt efter en karta som vi inte kunde följa. Vi saxade uppför långa backar, gick genom skaren och hamnade djupt ner i snön. Det var ett väldigt besvärligt jobb att ta sig upp! Vi tramade i sidled nerför branta partier. Gladdes av solen på de plana myrarna. Brottade oss fram mellan grenar och stenar som alltid dök upp olägligt. Hela tiden på jakt efter den väg som fanns på kartan men inte inom vårt synfält. Efter tre timmar och 8 km ren kamp hamnade vi så pass rätt att vi med lättnad kunde fika. Varm choklad och mackor. Sedan tog vi oss fram till den "stora" vägen och ringde efter skjuts hem.
     Det var allt vi hann göra denna gång. Jag känner verkligen att kroppen inte är van dessa sorters aktiviteter. Som om vi inte redan var sega från slalomen så skulle vi bygga på så pass att vi knappt kan gå och ögonen envisades med att gå i kors redan innan klockan hann bli fem. Det är tur att vi gjort det två tyngsta sakerna nu, så att vi kan ta det lite lugnare nästa gång, om nu J vågar komma tillbaka hit, när det är vinter. Det återstår att se.

Himmel vad tiden går...

Jag lever fortfarande. Fast har jag känt mig ganska död emellanåt sedan jag kom hem från mormor och morfar. Åkte direkt på barnvakten efter att ha hoppat av tåget i Sundsvall. Jobbade med ett nytt extrajobb dagen efter och tillbaka på barnvakten på lördagen, där någonstans tappade jag bort mig själv. Begravde mig själv djupt ner i täcket med bok efter bok och tittade bara fram när det var dags för en ny omgång jobb. Efter att tillsammans med två till spritt ut 20 000 kakor över stan och febrilt försökt att förtränga det faktum att jag slösat bort tre veckor på inget annat än olust över vad jag utsatt mig för så blir man nästan förvånad över att tiden ha runnit iväg utan att man märkt det. Men nu har jag snart återhämtat mig och kan då återgå till det som för mig är det normala.
      Istället för att åka till fjällen som vi gjorde förra året det var lov, fick det bli en dag med ridtur på islandshästar i Bergeforsen. Jag, Frida, Jonatan och Emil gjorde en liten utflykt i fredags. Det var riktigt trevligt och vädret var på vår sida. Nu hoppas jag på fint väder imorgon och om det inte blir det så stannar jag nog inne och bakar bullar så det blir något att fika när födelsedagarna rullar fram i veckan efter nästa.
      Nu ska jag överlämna internet till min bror som väntat på det sedan klockan ett idag. God Kväll.
    

Drömvärld

Fast att jag sagt att sport inte är för mig så hamnar jag ändå framför tv:n och ser Björn Ferry vinna ett OS-guld i skidskytte. Det spelar ingen roll att jag egentligen läste i en ny bok jag köpt samma dag. Jag såg det. Jag kan inte låta bli att bli glad för hans skull. En vacker drömvärld är vad det är (icke att förakta).
     I min mysig värld börjar det dra ihop sig för hemresa. Hem till verkligheten är vad jag ska. Tråkigt, men också nödvändigt. Efter en tid med bara nöjen måste man ta nya tag på hemmaplan igen. Men först blir det mer fika och film, här hos mormor och morfar. 

Sportfantastiskt

Någon sportfantast det är jag sannerligen inte. Finns det något som jag inte riktigt kan begripa förutom hur man på bästa sätt löser en rebus så är det sport och hysterin med det.
     Det finns väl ingen som missat att vinter-OS i Vancouver rullade igång i natt. Eftersom jag inte är någon nörd på området så slumrade jag sött medan invigningen ägde rum. Reprisen kl 11 idag, den såg jag! För den tillställningen är en verkligt påkostad historia som dessutom ÄR underhållande, tro det eller ej.
     Jag njuter av att se presentationerna av de olika nationerna, att se uttrycket hos dem som har drömmar och förhoppningar om att just detta OS ska bli deras framgång. De har tagit sikte mot guldet högst upp på pallen och det känns hela vägen från Kanada till Sverige och till fram till mig. Inte ens jag kan låta bli att rysa när jublet stiger då en storslagen nation intar arenan. Men, mitt i allt detta så säger kommentatorerna en massa saker och förstör hela intrycket. Det känns orättvist när de pratar om tidigare prestationer från personer från ett land och glömmer presentera ett annat, för hej, det är bara en tävlande och det är ingen favorit så varför ödsla tiden på dem.
     Jag vet inte hur många gånger jag bad dem att hålla tyst, att inte avslöja allt när de konstnärliga delen tog vid. Om de bara kunnat hålla truten så man kunde höra den vackra dikten som lästes upp, höra musiken från orkestern och får uppleva det scenario som utspelat sig utan att de ska tala om exakt vad som händer och vad det föreställer. Ja okej, det ÄR det som de är till för! Väl mött åt den blinde och den förståndshandikappade som måste få det som syns förklarat. Men det hjälper inte mig, jag missade slutet på dikten och musiken för att de skulle tala om vad som blev sagt. Det var ju det jag ville se!
     Vad jag tycker är mycket fint gjort av alla de som fanns på plats, både publik och aktiva idrottare var att när Gerorgiens tävlande äntrade arenan möttes de av stående ovationer för att hedra den rodelåkare som omkom tidigare samma dag.
     Även de som höll tal, måste ha skrivit om talen för att lämna lite plats att visa sitt deltagande med familj och vänner till den omkomne. När talarna hedrar 21-åringen då kan jag inte göra något åt tårarna i ögonen, för det är ju så, det kan hända vem som helst och hur skulle man mått om det varit ens bror eller bästa vän som lämnat världen så plötsligt. Jag kan svära på att du skulle gråtit floder, för vi är inte annat än mänskliga.
     Må lyckan stå dem bi under de två veckor som de ska anstränga sig till det yttersta, medan jag lugnt placerar mig i soffan med en bra bok, för sport hur vackert eller spännande den än är, så är det är inget för mig.

Shopping med mormor

När man är hos mormor och morfar är det nästan obligatoriskt att ta en sväng på Gekås. Det ligger ändå så nära, ungefär lika långt bort som mataffären där hemma. (Sedan att mataffären här ligger på andra sidan gatan har inte med det att göra)
      En sådan mulen och snålblåst dag som det var idag så passade det alldeles utmärkt att ge sig iväg dit. Dock började vi med att gå på Net On Net lagershop som ligger alldeles i närheten (för er som ännu inte hittat till dem) för att leta efter ett motljusskydd till morfars kamera De hade inget som passade!
     Jag skulle inte ha så mycket, men det är svårt att bara hålla sig till de tre prylar jag letade efter, det finns ändå så mycket saker där. Dessutom fanns inte två av dem så jag tog lite annat som kompensation.
     Mormor och jag gick runt mycket längre än förhållandet till vad vi köpte, men det var väl umgänget och bristen på att behöva skynda sig som gjorde det. Vi kunde t.ex stanna upp och diskutera något som existensen av spöken mitt mellan underkläder och babytillbehör, och spöken har inte alls hade med underläder eller babyleksaker att göra. Såvida man inte har riktigt taskiga minnen.
     Eftersom vi inte kom iväg hemåt förrän halv fem så skippade vi middagen och fikade smörgås och te. Det är inte ofta som det händer, men det är trevligt emellanåt.  Senare tittade vi på tv.
     Fick 8 poäng i På Spåret, inte så mycket att skryta med alls. Det är snarare ett bevis på hur obildad man är och hur kass man är på att lösa en rebus. Jag har aldrig gillat rebusar...

På resande bak

Nu sitter jag på tåget som ska ta mig till Stockholm. Där ska jag byta till tåget mot Göteborg och senare från Göteborg ska jag vidare mot Köpenhamn, men jag hoppar av i Varberg. Men innan jag hamnar i huvudstaden ska jag inta min "gratisfrukost" eftersom jag åker första klass. Konstigt nog var denna resa billigast. Någon som vet hur det kan komma sig att första klass är billigare än andra klass?!

Trubbel i paradiset

Medan snön yr utanför sitter man och önskar att allt vore annorlunda. Jag har ingenting emot snö. Det är snarare så att det borde komma ännu mer, hela tiden mer. Det passar min sinnesstäming.
   Jag kom hem från Piteå i fredags och har sedan dess hunnit sluka tre böcker, hälsat på farbror och kusin, städat och dragit, ryckt, skjutit, lyft, tankat, åkt, bankat, plumsat i djupsnö och det kallade vi skoteråkning. Vi hade kul ändå. Har blåmärken överallt och träningsverk. Men är ändå glad.
   Det är annat som förmörkar mitt sinne, håller det lokala oskmolnet som flyger över mitt huvud på plats. Det är mitt eget fel och jag är så fånig som inte bara kan strunta i det och ta vara på mig själv och göra något vettigt av mitt liv. Men jag har inga direkta planer alls och det är till ständig oro. Jag hoppas på att det ska gå över snart och att det ska kännas bra igen snart.

Förbaskat skoj

Kollar in redigeringsmissar på http://www.photoshopdisasters.blogspot.com/
Hur kul som helst!!

En speciell dag idag!

Idag har Jonatan och jag varit tillsamman i två år! Tiden har gått så fort och när karusellen startade för tre år sedan trodde jag aldrig att det skulle bli såhär. Jag var inställd på att få en ny vän, men fick så mkt mer. Ett tack till Frida och Leo är väl på plats kanske, TACK.

Söndag

Jag är i Piteå. Kämpade mig till affären och hem igen i lätt snöstorm, det stack i kinderna. När jag kom hem bakade jag kanelbullar! För första gången helt själv. Jag är så stolt över att jag lyckades. De blev goda också. Tyckte de som smakade dem, eller så sa de bara så för att vara vänliga. Men jag tyckte de var goda så jag ändrar inte!

Levande

Jo, jag känner mig hyffsat levande, haltar fram som en gammal gumma med gikt sedan jag red med Frida i tisdags, det är bara träningsverk! Inga skador sedan jag föll av heller, ibland är det tur att snön är mjuk.
   På tisdag kväll var jag och resten av syskonen på bio, vi såg Avatar. Halvvägs in i filmen tyckte jag att det jag såg var en modern Jurassic Park. Den var väl bra gjord och det fanns en hel del scener som man myste av att se, men den tillfaller inte mina favoriter. Efter det åkte vi till farmors nya lägenhet och fickade te och smörgås.
   Onsdag bjöd på en oväntad adrenalinkick när jag på jobbet blev lätt hotade med sax, då jag snabbt funderade på vart han tänkte klippa. Fingrarna låg faligast till, men de sitter kvar :)
   Så om jag ibland glömmer bort att jag lever blir jag snabbt påminnd om det, för det är väl så det ska vara.
  

Julen är borta!

Idag har jag lyckats klä av granen och slänga ut den i djupsnön. Imorgon ska jag gå och ta rätt på julgransfoten som följde med när jag kastade ut granen. Efter min kraftanstängning fick jag sopa bort alla barr som envisades med att ramla av när julkulorna skulle bort. Då passade jag på att vädra mattor och torka golv med. Det blev väldigt tomt efter det. Nu känns det lite som att sommaren ska komma igen trots att väderleksrapporten utlovat minus 30 grader. Mysigt.
   Imorgon ska vi till grannarna och fika för frun i huset fyller år och sedan åker mamma och pappa på dansshow, som jag gav mamma biljetter till i julklapp :) Jag stannar hemma och bråkar med mina bröder. Det är ganska trevligt att umgås med dem nu när de blivit så pass stora att de inte börjar tjura så fort det börjar gå dåligt i spel.  
  

Skidoo Elan -71

Sanna och Emelie fick en skoter för en vecka sedan. Emelie och jag jagade ett nytt tändstift idag, och det var så nära att vi hittade ett. Men nära är ändå inte en träff så vi köpte choklad och tröståt på vägen hem.
   Emelie joxade lite med tändstiftet när vi var hemma och vi prövade det igen efter att vi bytt bensin och olja och tro på sjutton att den startade :D Efter flertalet fler försök så fick Jim liv i den igen och vi tjöt av glädje. Kanske ska sägas att varken Sanna, Emelie eller jag kan något alls om skotrar och att vi lyckats är ett under... den skotern har inte varit igång på 11 år. HURRA för oss!

onsdag natt

"Misstänkt rånarbil
i brand på väg 305 32-åring tog upp jakten på rånarna - besköts

En företagare i Nordanstig, norra Hälsingland, rånades eller utsattes för ett rånförsök sent på onsdagskvällen.
En misstänkt rånarbil sattes i brand söder om Viggesjön, mellan Matfors, Stöde och Hassela, natten mot torsdagen.

– Bilen uppmärksammades strax efter 24.00. Vi vill ha in tips om någon gjort iakttagelser i området i samband med branden eller senare, säger Stefan Edin, Sundsvallspolisen.
Rånarna trängde sig hos den 60-årige företagaren sent på onsdagskvällen. Den band fast honom, men tvingades sedan fly. När rånarna flydde därifrån tog en 32-årig man upp jakten på rånarna. Han blev då beskjuten.
Rånarbilen hittades sedan brinnande längs länsväg 305 söder om Viggesjön.
– Våra tekniker ska undersöka fordonet, säger Stefan Edin.
Att rånarna körde in i Västernorrland efter rånet kan tyda på att de hör hemma här.
– Eller så är det en avledande manöver och att det redan åkt tillbaka till Gävleborg, säger Stefan Edin.
Polisen i Västernorrland håller nu ögonen öppna efter rånarna.
Polisen i Gävleborg säger att företagaren inte skadades fysiskt vid rånet."

Fortsättningen som inte finns med...

En grannfamilj hade precis hunnit i säng efter att ha spenderat kvällen hos oss för att äta middag när det knackade på dörren... Herr I i huset stapplade ur sängen för att öppna och möts av beväpnad polis. Herr I säger åt dem att komma in, det är ju -30 grader ute.
   Polisen ber herr I att visa dem runt på gården för att försäkra sig om att inget har blivit stulet och kolla så att rånarna inte gömmer sig i gäststugan. De hade nämligen hittat spår som gick upp till deras hus.
   Det tycktes vara lugnt för sedan ursäktade polisen sig och familjen kunde iaf försöka sova.

De äldre i den här byn har lagt det till vanan att säga att "i Vigge händer alltid någonting", ibland tror jag det kanske har rätt.

Sherlock Holmes

Var på bio med Jonatan och hans rollspelspolare. De är trevliga även om jag egentligen inte borde lägga mig i när de vill umgås, men det var inte jag som frågade utan det var jonatan som ville ha mig med och jag tyckte det skulle vara trevligt att gå på bio och se en ny film.
   Filmen var faktiskt bra och jag hoppas de kommer en uppföljare, det är liksom upplagt för det. Mysteriet som de ska till att lösa handlar om en till synes återuppstånden man som försöker sätta skräck i londonborna med hjälp av svartmagi. Det är upp till Holmes och dr Watson att avslöja sanningen och det bjuder på en detaljrik färd genom London som avslutas på ett lika spännande som en deckare ska göra. Se den!

Starten

Väntade in det nya året med att spela wii med Jonatan, Frida och Emil. Vi hade trevligt och jag sov gott den natten när smällarna tystnat.
   Nyårsdagen blev det till jobba på travet. Lite tungt men också bra för det ger lite extra pengar att roa sig med.