Vid rötterna och nya försök

Så har man snart varit hemma i en vecka. Det känns konstigt att det är jul om två dagar och att det finns så mycket kvar att göra. Det ska städas, bakas, lagas, grejas och pysslas. Det är en ganska intensiv period som ganska ofta innebär ökad stress. Jag tror jag känner av det, som man gör varje år. Skillnaden mellan i år och tidigare år är att i år har jag en bergränsad tid hemma innan jag ska åka tillbaka till verkligheten så det är extra mycket jag skulle vilja hinna göra som den tidsoptimist tänker jag att det är klart att det går bra, jag kommer få mycket tid över till de skolarbeten jag ska göra. Realisten säger att hälften får jag skippa för det kommer inte gå. Så det får råda hårda debatter i huvudet på mig om vikten av att kompromissa.
     Igår blev det nya försök med pepparkaksdegen. Ett färdigt hus skulle pyntas och det blev ett väldans liv mitt i natten när vi syskon skulle spruta idéer. Här kommer ett nattligt resultat:

Julmust och parodi på jul

Med en julmust som smakar ofattbart bra och en parodi på jul och allt vad det innebär, lyser upp den mörka kvällen där snön håller på att regna bort, där skoluppgifterna hopar sig vid horisonten av nästa år och där allmän städmani råder innan hemresan.
    Parodin är skriven av Terry Pratchett och handlar om att istället för Jultomten som lämnar julklappar till barnen på julaftonskväll är det Hogfather som gör det under de mörka timmarna av Hogswatch, men just nu är han försvunnen och vem tar uppgiften i sina egna händer om inte han som har koll på alla levande från sitt herrgård på andra sidan, jo Döden. Utklädd till Hogfather i röd dräkt, med kudde vid magen och med lösskägg åker han i släden för att dela ut klappar så att barnen på skivvärlden inte ska sluta tro på Hogfather. Med sig har Döden sin betjänt Albert som får vara nisse och hälpa döden att få HO HO HO att låta mer jolly. As kul!

"Människor behöver fantasi för att kunna vara människor"

Barnperspektiv eller barns perspektiv det är frågan...

Hur ska man någonsin i framtiden våga tilltala ett barn? När man går igenom hur omsorg, etik och lärande ska gå hand i hand, blir man lite avvaktande. Det finns så många fallgropar. Man kan undra vad för skillnad det kommer göra. Skillad gör det med största sannolikhet, men vilken, det får vi aldrig veta vilket gör kunskapen mycket svårare att ta in och jobba med. Hur kommer vi någonsin veta att vi gör rätt? Vårt samvete? Vårt samhälle? Det normativa? Who knows...

PepparYoda och brännblåsor

Här är man en god sambo så här innan jul och bakar Starwars-inspererade pepparkakor. Som om det inte skulle vara nog så kommer jag på den roliga idén att göra ett rymdskepp också. Inte vilket rymdskepp som helst heller utan Millenium Falcon. Ett runt jäkla skepp, det var kanske inte så lyckat, men Jonatan blev rätt nöjd när jag efter flera blåsor åstadkomna av smält socker och iskall snöbehandling skapat en ganska fri variant med löstagbart tak.

Det är tur att man bara behöver känna att man vill baka pepparkakor en gång om året. Med all den deg vi fick till för två personer skulle vi kunna äta pepparkakor långt på näst nästa år.

     Men det är inte första gången som jag är i farten med pepparkaksdegen. För några år sedan bakade jag och min klasskompis Frida dessa fantastiska konstverk (Fridas idé och deg). 

Det var svårt att få till ett runt pepparhus åt muminfamiljen, men det var skoj. Vill minnas att det inte fanns så mycket deg kvar efteråt.

     Fick julpyssla små polkaflickor hemma hos familjen Strand (den familj jag blivit bekant med sedan flytten norrut). Jag tog med mig ljus och tvål så vi kunde måla på ljusen med vattenfärg, enkelt och ganska kreativt. Jag blev bjuden på mat med, älgfärssoppa (receptet finns på icas hemsida), mums mums. 

     Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa de uppgifter vi ska redovisa imorgon som handlar om etik och omsorg. Det är så roligt att jag skulle kunna hoppa ut genom fönstret, men det är viktigt att vara medveten om å jag vill ju få jobba med de där små när jag är klar med mina studier i avgrunden (skolan) och blåshålet (lule, för det blåser alltid där, då stan är felbyggd sägs det :p). Hörs.

Snart helg

Hemmaplugg imorgon, det blir som att det är lång helg. Så ska det städas. Jonatan är i Sundsvall och repar inför en konsert den 20 november. Vilket har lämnar mig kvar i lägenheten, med en fin hög ren tvätt, massa disk och en nyinköpt ostruken gardin. Uppgifter som inte tar allt för lång tid, men som inte är så roliga. Så jag koncenterar mig på det roliga plugget ist.      
     Har ju målat om i köket, nu är det som klart. Det ska finliras lite, men annars ska det få se ut som det gör nu ett tag framöver. Såhär såg det ut innan...

Nu är det grönt.

Söndag

Inga muntliga eller skriftliga bevis på min kunskap krävs av mig nästa vecka. Det är en underbart lugn känsla. Jag vet att hela veckan kan jag konsentrera mig på att öka på min kunskap och göra de uppgifter som jag inte behöver dela med klassen. Dessutom slipper jag inlämningspressens känsla, då jag kan lämna in den när jag vill, bara det är före 28 oktober. Men det är en fin känsla i sig att när jag är klar kan jag lämna in.
     Målar om i köket och jag hoppas det blir så bra som jag har planerat för. Vi får se. Nu står städning för resten av dagen och lite plugg med. Lever man som student så gör man. Även om jag emellanåt avundas alla så får gå till ett jobb och tjäna pengar ist för att sitta och bara försöka mata in information och reflektera över det så det bli kunskap å medan det pågår lever man på lånade pengar, så varje dag gör jag av med mer pengar än jag tjänar. Det är sorgligt.
    

Ner, ner, ner...

Nu är jag på väg ner igen. Inte hemöver. Nej. Bara ner. Djupt ner i ett bottenlöst hål. Ett hål fyllt med ångest, panik, misstro, nervositet, sorg, ilska, frustration men mest av allt tvivel. Tvivel på mig sälv och för att inte tala om självförakt. Det får jag inte glömma. Varje gång det stora hålet öppnar sig för att sluka mig hel, dyker självföraktet upp och säger att allt endast handlar om självömkan. Då blir jag arg. På mig själv. Skärp dig heter det och ja, det är vad jag ska, tänker jag. Så försvinner det djupa hålet. Förnuftet eller hjärtat säger att jag klarar det, för så svårt kan det inte vara. De flesta andra klarar det, så varför inte jag?! Det är klart jag kan.
     Hur länge håller det? Ända till jag ska sova. Då kommer tvivlen tillbaka och förstör. Med lite tur kanske man kan sova och vara härligt bedövad från verkligheten. Så vaknar man. Timmar för tidigt med klumpar i magen. När man väl kommit över det som fick en att undra och man börjat vänja sig vid tillvaron. Då dyker något nytt upp och ställer mitt sinne i obalans. Men vad fick nu mig att tappa balansen? Jo, vidare instruktioner om en rapport på några sidor och en beskrivning på referensskrivning.
     Eftersom allt är nytt blir också alla känslor mycket intensivare än vanligt. Att en så enkel sa som skola, något som man redan ägnat 12 år åt, ska kännas så konstigt och svårt. Jag fasar för att misslyckas med de uppgifter jag blir tilldelad. Jag är förvirrad. Men efter det här kommer jag iaf att ha härdat för att överleva i verkligheten.
     Nu ska jag städa och sedan krama Jonatan en extra gång för att han står ut med mig när jag blir allt för less på min tillvaro. HEJ.

Omstart.. Klara färdiga gå!

Lite så känns det. Prov i skolan eller naturkatastofer är inte alls lika hjärtskärande jobbiga som att åka ifrån det hem och den familj man under hela sitt liv haft i närheten. Att kanske flytta några mil hade nog inte varit så farligt då man kunnat åka hem var dag om man nu ville. Men att lilla jag skulle släpa mig iväg 50 mil, bort från det som är absolut viktigast, nämligen min familj. Det gör ont.
     Men nu, några dagar efter "den stora flytten" så är det dags att börja leva i min nya lilla värld, som för tillfället innebär att jag ska åka till skolan och se om jag kan få tag i ett busskort och se om det finns några nya vänner att lära känna. Om det sedan finns tid över, hoppas jag att vi hinner med att packa upp lite fler saker, det är ganska mycket skräp som följt med som man ska hitta en ny plats för. hörs. 

måndag,tisdag,onsdag

Tre kvällar i garaget och min bil är fortfarande inte hel och än vet vi inte riktigt vad det är som burrar som ett flygplan när man rattar åt höger. I måndags plockade pappa och jag bort vänster drivaxel på min bil, men det verkar inte som att det är något jättefel på den, men jag beställde ändå en annan eftersom den tickar och en damask var borta, så just nu väntar jag bara på min nya begagnade drivaxel som ska komma, helst den här veckan. Saknar att köra min bil. Så hoppas jag att drivaxeln passar.
     Så igår, tisdag i brist på drivaxlar fösökte pappa och jag se hur hjullagret såg ut och hade sönder det, så pappa köpte ett nytt idag och det har vi monterat dit. Så nu vill jag att drivaxeln ska komma imorgon så att jag kanske kan få köra min bil igen på fredag.
     Å fortsätter den ändå burra som ett flygplan, får jag väl köra till Piteå med hörselskydd!
     Har jag berättat att jag har en annan defekt på bilen som fungerar utmärkt som farthållare, men som kan få en att bli tokig när hastigheten är högre än 100 km/h. Min oljetrycksvarnare! När man lägger nålen på hundrastecket sätter oljetryckslampan igång och blinka och som om det inte vore nog börjar den pipa också. Högt. I otakt med blinkadet. Fast sådant kan jag leva med. Det får en att begränsa farten till något lite säkrare.
    Har varit på tre födelsedagskalas på fyra dagar. Så nu är jag glad att det är någon vecka till nästa, så att jag kanske kan hinna bli frisk från min förkylning, motionera bort tårtbitarna och kakorna och känna att det är grönt att ta två bitar nästa gång. Fast inte känns det lovande heller. Sanna bakar nämligen maränger. Med choklad. Å jag tror att min förkylning håller på att ta om. Men håll tummarna för jag vill vara frisk. Så nu ska jag lägga mig och få min skönhetssömn. Dröm sött.

Sen kväll

Det har regnat idag. Det är egentligen för sent. Men jag tänkte uppsdatera med några bilder och en snabb genomgång av de senaste två veckorna.

   

               Konfirmation nr 1, brorsan Jim sist ut av oss fyra syskon.

                    Konfirmation nr 2, helgen efter i Småland.

Så reste vi hem och väl hemma möttes vi av Johan och Jim som ockuperat vardagshörnet med datorer, tv och en massa sladdar. Men Sanna och Jag njöt av det ändå.

 

Borta bra men hemma bäst!

Glad Påsk!

Med härligt väder och en massa vårpyssel kändes det riktigt skönt att ta en paus. Har varit på middag hos Jonatans mormor och morfar. Det blev köttfärslimpa, potatis, grönpepparsås och grönsakper. Var riktigt mumsigt. Efterrätten var äppelpaj med vaniljsås. Ännu mer mumsigt. Å nu sitter jag hos min kusin medan hon letar efter fästingar på hundarna. Själv är man inte till så stor hjälp, tyvärr.
     På onsdag kommer syrran hem från Norge. Så det är de stora städtagen som varit skrivna på schemat och sakta börjar det likna en helt ren lägenhet. Så vi får väl se vad Sanna säger när hon kommer hem. Nu ska jag njuta lite till av det fina vädret. hej.

Sömnig

Hu, så trött jag blev idag. Känns som om dagen aldrig ska ta slut. Klockan är halv nio och snart gör jag kväll. Som vanligt. Det är något jag är duktig på. Lägga mig tidigt och sova som en sten tills klockan ringer morgonen efter. Sedan är det nya tag som gäller. Men jag får hoppas att efter morgondagens arbetspass väntar en riktig belöning om saker och ting bara vill falla på plats.
     Att önska det är ingen fara. Men att faktiskt säga att man önskar skapar en slags motreaktion som i sin tur hindrar önskningen från att inträffa. Så är det alltid. Om man säger att det är något speciellt man ska göra till helgen. Då kommer man upptäcka att när helgen väl kommer så blir man sittande hemma istället bara för att bilen inte fungerar och alla andra råkar vara upptagna. Händer allt som oftast med något man planerat och sedan sagt att man ska. Men om man däremot håller tyst så blir det som man tänkt. Så nu får vi se hur det går. Natti. 

Reträtt - ta skydd!

Jag tar tillbaka det om jag sagt att jag saknat knattarna. Med helt nymöblerad avdelning (något inte ens jag visste om) blev det en lite kaosartad start idag. Fast att mycket leksaker som inte används så ofta plockats bort och andra minskats i antal så känns det som att stället skulle rasa in... så långt ögat nådde låg bara en massa saker på golvet. Knattarna har heller inte rikigt lagt sig till med att använda klossarna på ett ställe utan roar sig med att hälla ut dem på golvet och sedan springa runt med lådorna på huvudet. De såg roliga ut, men det blev mest bara tröttsamt att få dem att plocka ihop.
     Men om vi tjatar på i ett par veckor så kanske det fastnar i huvudet på dem. Kanske kan en liten röst där inne viska lite bestämt "att nu är det minsann dags att skapa lite ordning och reda".
     Så medan jag väntar på att det ska hända kommer jag troligen springa runt med en sop i högsta hugg för att kunna skyffla tillbaka leksakerna på rätt plats. Det är lättare att städa upp ordnat kaos än kaos som saknar struktur och råkar befinna sig lite överallt. Även för de yngre.
      

Impuls påhitt och kylskåp

Efter mina timmar som lärare i engelska, matte och svenska ringde jag min kusin. Att umgås med henne händer inte så ofta, så det är rätt skoj när det händer. Däremot var hon mer eller mindre tvungen att springa till ett annat jobb så jag gjorde henne sällskap och stod i en timme och ställde upp dricka i en affär. Inte så svårt. Palla upp och kom ihåg att räkna! Done.
     Köpte ett kylskåp i lördags så nu är min lägenhet helt oberoende, nästan. Jag behöver fortfarande låna en sop eller hink och mopp ibland. Men det är detaljer som man kan överleva utan när man faktiskt har en dammsugare (lätt en av de bästa presenter jag fått). Däremot tar det ett tag innan man vänjer sig vid att kylen finns där. Den lägger sig gärna i blickfånget och man vill nästan säga OJ, VAD ÄR DET DÄR?! Men om man bara tittar in ofta tänker man inte på det. Kanske är det bara för att jag är kort, som jag tycker att ett kylskåp i storlek 185 cm känns överväldigande stort. Än så länge är det ganska tomt, men det vänder nog snart. Ska flytta över mitt hembakade bröd som ligger i mammas frys och de fem matlådorna med fisksoppa. En av dem tror jag att jag ska ge mig på nu... för magen kurrar. Hörs.

Snörvelsöndag

Efter förra helgen med halsont så kommer den här helgen och bjuder på snorkalas. Det är stopp i näsan och det är knöligt att prata ordentligt utan att det ska låta som man har åkt på en riktig influensa.
     Fast så finns säkert också risken för att det nu inte är en helt vanlig liten förkylning som suttit í systemet och som ska ut... det kanske är värre än så, det kanske är känningar av vårluftens alla partiklar som gör en tung i huvudet med trötta ögon och rinnanade näsa. Så därför blir det skönt att få gå och jobba imorgon så man inte grottar ner sig här hemma, man blir alltid lite piggare på jobbet.
     Morgondagens jobb är en klass åk 4:or i Matfors som jag ska få stifta bekantskap med. Sist jag gjorde något likande var med en klass treor och det gav mig en rejäl huvudvärk. Men det går säkert bra, det ska bli en trevlig omväxling.

Excel-dokument som alla borde ha.

Idag tankade jag min bil. Dyr historia. Fast då har jag kört på den förra tankningen sedan 24 mars. För att hålla koll på kostanderna på min bil, har jag ett excel-dokument som jag fyller i varje gång jag köper något som ska användas till bilen. Det ger en skap överblick över hur dyrt det kan vara att ha en bil. Något alla borde ha koll på.
     Det hade varit mycket billigare utan bil, men då hade jag inte tagit mig till jobbet alla dagar heller. Så jag är nöjd ändå. Bara bilen vill fungera som den ska. Vilket den såklart inte gör... men man kan ju inte förvänta sig det av en bil som är 17 år gammal.
     Mina nästa projekt på bilen är att skruva bort oljetråget och kolla om en sil slammat igen. Sedan ska det bli rostbekämpning på medelsvår nivå (tror jag iaf). Men det går säkert bra.
        

En kväll mitt i veckan

Onsdag kväll. Jag har jobbat. Jag har handlat. Jag har ätit. Jag har lagt matrester i frysen. Jag har kivats med Jim. Jag har fyllt på glykol i min bil. Jag har tittat på andra bilar på blocket. Jag har tvätt i maskinen.
       Borde ha hängt den nu. Borde ha bakat. Borde ha dammsugit. Borde ha diskat efter frukosten. Borde, borde och borde. Men inget av dessa har jag gjort. Ska ta ett krafttag nu... snart... om en stund... kanske imorgon... Skärpning Linnea!
     Laddar inför ett beslut om kylskåpsköp och det tär snåljåpshjärnan. Slutet på veckan kanske. Lördag.
Hoppas att det blir, men önskar att  jag slipper. Pussla ihop det om ni kan.

Kvalitetstid

Efter jobbet idag, har jag varit med Johan och Jim. Vi körde musikfrågor från spotify, Johan kunde inte de gamla goda som jag serverade honom å jag kunde inte alla de nya som han hostade fram. Nu ska vi ut och springa lite... senaste påhittet :) hörs

Nu har jag vaknat...

Jag är ingen alert människa. Nästan en månad sedan sist. Men faktum är att tiden går för fort. Jag hinner inte mer än komma hem från något jobb förrän det är en ny dag och jag ska jobba igen. Låter som jag somnar i mattallriken. Det gör jag inte, fast att det känns så ibland.
     Fast då finns det ju ni som jobbar dubbelt så mycket och ändå hinner med er själva och ett socialt liv. Någons ska ju alltid vara värst. Jag avundas er inte. Idag har jag tagit helt ledigt. Så jag har tittat på när mamma och pappa tapetserat om och umgåtts med mina bröder. Hela dagen hemma, i pjamasen. Nu bankar de i golvet/taket så jag ska se efter vad de vill.

Nu är det full fart igen.

Hurra, nu är jag igång igen. Har gått ner i tid på jobben så nu finns mer tid för att ha någon slags fritid. Så vad har jag gjort och vad ska jag göra nu?
     Jag har övat på att sticka strumpor och är snart klar med det första paret. De är av mörkblått garn och är väl inte det snyggaste precis men är de användbara så tänker jag inte klaga. Sedan vill jag lära mig att virka. Fråga mig inte varför jag vill kunna det. Jag vet inte. Däremot tycker jag att det är kul och avkopplande emellanåt, bara jag får variera mig lite.
     Jag har idag beställt tre nya böcker. Alla tre från Terry Pratchetts serie om Skivvärlden. Så har jag tur får jag dem till veckan och det blir min present till mig själv tror jag. Även om jag nu inte läst klart de tre första böckerna ur serien ännu så tyckte jag att det var dags att införskaffa några till. Jag behöver något att fördriva tiden med, när jag inte ska jobba lika mycket fast att det blir allt ljusare på kvällarna och morgnarna. Men ikväll blir det inget läsa av. Det orkar jag inte, är för trött. Så jag tror att jag avlägsnar mig. God Natt.