På promenad

Jag tog en promenad nu på morgonen. Gick runt halva Öjebyn tror jag. På vägen tillbaka gick jag förbi korskyrkan och de gamla stugorna som står runt den.
     Gravgrävaren som jag mötte på en av mina promenader i början på veckan berättade att i stugorna hade det bott bönder och torpare utifrån trakten. Han sa att de ofta bodde så långt bort att de inte skulle hinna fram och tillbaka från mässan på en dag och därför övernattade.
     Just som jag trippade omkring bland de gamla stugorna som för att i mitt sinne återskapa en dag som denna. En vacker söndagsförmiddag i början av våren. Då började kyrkklockorna ringa. Så jag satte mig på en trappavsats i solen och lyssnade.
     I vinden kunde man nästan höra skrattande barn och skällande hundar. Det är något speciellt med kyrkklockor. Jag är inte så förtjust i kristendomen och inte dess byggnader heller, men kan se dem som konstfulla ibland, men klockorna har jag inget emot. Med sitt ljud ger de många människor tröst och en känsla av trygghet. När de sedan tystnade, då började jag gå hemåt igen. Lyssnade på, Phil Collins Son of a man och kände mig glad. Jag tror det är solen som får mig att bli så glad fast att jag inte har mycket att göra.
      Snart måste jag åka hem igen. Så jag får passa på att njuta så länge jag kan innan verkligheten hinner ikapp mig...