Fy sjutton, jag är trött!

Jag fick främmande i onsdags. Av J från Skåne. Det var hans andra besök här och det första under vinterhalvåret. Självklart skulle vi åka utförs och på längden, åka skridskorna på isen, grilla korv, åka pulka och skoter, pimpla, ta en sväng i stan och kanske bygga något spännade av snö.
     Vår första motgång var att vädret inte rikitigt ville vara på vår sida. Mulet och plusgrader. Slaskigt!
     Men igår tog vi oss iväg till Hassela för att åka slalom. Hela dagen bara försvann i vinddraget. Någon bild dyker nog upp så småningom. Vi hade kul! Sanna stannade i värmestugan och läste. Tvärtrötta var vi också när vi kom hem, med ont i både det ena och det andra benet.
     Idag blev det minusgarder, sol och det var vindstilla till att börja med. Så J och jag gav oss iväg vid gott mod på längskidor rakt in i skogen. Där jönsade vi runt efter en karta som vi inte kunde följa. Vi saxade uppför långa backar, gick genom skaren och hamnade djupt ner i snön. Det var ett väldigt besvärligt jobb att ta sig upp! Vi tramade i sidled nerför branta partier. Gladdes av solen på de plana myrarna. Brottade oss fram mellan grenar och stenar som alltid dök upp olägligt. Hela tiden på jakt efter den väg som fanns på kartan men inte inom vårt synfält. Efter tre timmar och 8 km ren kamp hamnade vi så pass rätt att vi med lättnad kunde fika. Varm choklad och mackor. Sedan tog vi oss fram till den "stora" vägen och ringde efter skjuts hem.
     Det var allt vi hann göra denna gång. Jag känner verkligen att kroppen inte är van dessa sorters aktiviteter. Som om vi inte redan var sega från slalomen så skulle vi bygga på så pass att vi knappt kan gå och ögonen envisades med att gå i kors redan innan klockan hann bli fem. Det är tur att vi gjort det två tyngsta sakerna nu, så att vi kan ta det lite lugnare nästa gång, om nu J vågar komma tillbaka hit, när det är vinter. Det återstår att se.