Himmel vad tiden går...

Jag lever fortfarande. Fast har jag känt mig ganska död emellanåt sedan jag kom hem från mormor och morfar. Åkte direkt på barnvakten efter att ha hoppat av tåget i Sundsvall. Jobbade med ett nytt extrajobb dagen efter och tillbaka på barnvakten på lördagen, där någonstans tappade jag bort mig själv. Begravde mig själv djupt ner i täcket med bok efter bok och tittade bara fram när det var dags för en ny omgång jobb. Efter att tillsammans med två till spritt ut 20 000 kakor över stan och febrilt försökt att förtränga det faktum att jag slösat bort tre veckor på inget annat än olust över vad jag utsatt mig för så blir man nästan förvånad över att tiden ha runnit iväg utan att man märkt det. Men nu har jag snart återhämtat mig och kan då återgå till det som för mig är det normala.
      Istället för att åka till fjällen som vi gjorde förra året det var lov, fick det bli en dag med ridtur på islandshästar i Bergeforsen. Jag, Frida, Jonatan och Emil gjorde en liten utflykt i fredags. Det var riktigt trevligt och vädret var på vår sida. Nu hoppas jag på fint väder imorgon och om det inte blir det så stannar jag nog inne och bakar bullar så det blir något att fika när födelsedagarna rullar fram i veckan efter nästa.
      Nu ska jag överlämna internet till min bror som väntat på det sedan klockan ett idag. God Kväll.