Far fram som ett yrväder

Ibland kan man fråga sig vad som egentligen lönar sig i längden!?
     Idag blev det ett fasligt åkande fram och tillbaka. Skulle helt oskyldigt besöka tandregleringen för att åter igen limma fast den fördömda tråden bakom tänderna. Frid och fröjd, jag kommer undan med en fatura på 380 kronor för de tio minuter jag var där.
     Sätter mig i bilen och kör raka spåret till Stöde och mitt sommarjobb. Kommer fram och in genom dörren. Personalen säger att någon sökt mig som undrar om jag kan jobba i Matfors resten av veckans två vardagar. Åh, vilken chans att utöka mitt vikarieområde, tänker jag och svarar att ja om det är okej för de övriga inblandade så visst. Det är lugnt. Rusar till bilen och kör tillbaka halva vägen jag åkt bara femton minuter innan för att sedan hoppa på en ny karusell.
     Den sammanlagda summan för mina resor och min tappade arbetstid kan nog inte kompenseras för att jag kanske får några kronor mer som vikarie än som sommarjobbare. Men å andra sidan kanske jag genom att visa mig intresserad kan komma att få fler förfrågningar som kanske kan komma att göra mödan värt. Det återstår att se.