Stormen Ivar och ödsligheten

Ivar. Han kom, han friskade i, han drog vidare. Kvar lämnades både ett och annat trasigt tak. Strömmen försvann och med den telefon, vatten och värme i huset. Vi satt, mina föräldrar och jag i mörkret och kändes oss avskurna från omvärlden. Vi människor behöver få känna på naturens verklighet ibland. Jag tror att det bara är nyttigt. Visst, det blir kallt, det blir ensamt och kanske till och med farligt, men för oss som har det så väldans bra annars behöver vi nå ner på jorden emellanåt. Vi måste minnas vår historia, känna vår nutid för att kunna möta vår framtid.