En sista sanning från detta år.

Så äntligen är julen förbi. Jag vill inte låta som en julhatare men det är samma visa varje år. Man pysslar och donar och förlorar sig i julsångernas vackra toner. Förväntansfullt traskar man på. Så kommer de tre dagarna fyllda med allt det som man älskat som liten med jultomte, klappar, mat och mysiga familjestunder. Den tid då det är okej att äta en extra choklad från Aladdinasken, sitta stilla och se de mängder av filmer som visas på tv. Inget måste når in till den lilla trygga värld man vistas i när det är jul. Det är då, när man myser som mest som musiken tystnar och man ser med nya ögon vad som skett och man tänker "var det verkligen så här det skulle vara"? Mellankolisk blir stämningen. Det du önskade dig förefaller meningslöst när verkligheten hinner ikapp och matt skakar du på huvudet och tänker "att nästa år ska det bli bättre"!
   Min lärdom från årets jul är att vi i vår jakt på lycka och glädje glömmer bort att just de två finns framför oss alltid, man måste bara titta upp.

Jonas Gardells pjäs "mormor gråter"