Vila i Frid

Dagen i Vigge gått i snön och regnets tecken. Det skapade en hal och slirig väg. Just lagom för min bilresa. Idag tog jag mammas senaste röda volvo 240 kombi och halkade iväg till skroten i Svartvik. Resan gick sakta men var nog lika bra, för när jag parkerade och tog ut mina saker och gick in var det sista gången jag såg den. Nu är den borta.
   Jag är på tok för blödig... jag menar när jag tänker på vad som kommer hända med den bli jag nästan gråtfärdig. Jag lärde mig köra i den bilen! När jag precis fått mitt körkort var den som en pansarbil, om jag krockat eller kört av vägen skulle bilen se till att jag inte kom till skada. På slutet var den lite knackig och somnade ibland mitt i körningen, men jag är övertygad om att den hade en själ och att den uppskattade beröm. Nu ska den få det sista berömmet även om den inte hör det... för att du förde oss dit vi ville hän, Tack.
Vila i frid